Såhär går Java omkring numera & HON TYCKER RIKTIGT SYND OM SIG SJÄLV, fast det gör även jag. Diagnosen de kom fram till igår var juverinflammation, nånting som är ganska vanligt på kor...  Och extra ovanligt på unga hundar, men varför inte, jag menar alla mina hundar drabbas ju av ovanliga saker...! Jag är så himla trött på att ha sjuka hundar, för jag vill kunna träna & tävla aktivt & ge dem ett bra liv, inte gå runt med tratt, äta smärtstillande & lida, det är inget roligt hundliv.
Dessutom har hon feber, är orolig, går omkring mycket & har spytt under natten, så hon njuter ju inte direkt av livet just nu.

Igår var det lite rött & irriterat runt om juvret, men idag ser det mycket värre ut! Den här bilden tog jag för några timmar sen:

Nu har vi precis kommit hem från djursjukhuset (för 3:e dagen i rad, fast tack & lov gratis idag!) där de undersökte henne lite, gav henne några injektioner & skickade med lite mediciner. Så det var snällt av Karlstads Smådjursjukhus bjöd på dagens besök, ett stort plus i kanten för dem!
Efter undersökningen så sprack allt upp så nu går hon runt med tratt (för att inte kunna slicka på det), sockor på baktassarna (för att inte kunna klia sig med klorna på det) & bandage runt om midjan (för att det inte ska rinna blodblandat var i hela lägenheten), så nu tycker hon extra synd om sig själv!

Även om detta är både jobbigt & kostsamt för min del så tvekar jag inte en sekund på att göra allt för henne, behöver hon åka in till djursjukhuset en hel helg (som hon gjort denna helgen) så gör jag det utan tvekan, trots att kostnaderna drar iväg en del. Jag hoppas bara att detta inte ska påverka den planerade operationen nästa måndag, så hon har en vecka på sig att bli bättre. Skulle såret/bölden växa & bli större eller ännu värre, sprida sig till fler juvrar så måste hon läggas in & det vill jag såklart inte. Vi diskuterade det idag, men vi var båda överens om att hon har det bättre hemma än på djursjukhuset som läget är nu, så håll tummarna för att det inte blir värre! Hon ska fortfarande tempas några gånger om dagen, men det är hon supersnäll med så det är inga problem, stiger febern så är det bara att åka in igen.

Tack & lov så är jag nu inne i en bra period i mitt egna psykiska mående, agilityveckan räddade mig fullständigt! Så jag har krafter att orka göra allt som krävs med Java & det är bara att tacka högre makter för det.  

Vi får ta dagen som det kommer, eller t.o.m timmarna som de kommer & se vad som händer, hon är iaf lite piggare idag & det är vi båda tacksamma för. Hon har t.o.m hämtat en leksak & lekte nån minut med den!  Vi kunde även ta en 5-minuters skrittpromenad i koppel ute, något hon verkade uppskatta mycket även om hon var helt slut efteråt.

Jag håller er uppdaterade via facebook när något nytt inträffar.