Det blir inte alltid som man har tänkt sig, verkligen inte.  

Igår kväll märkte jag på Java att nånting var fel, hon var låg, gick bara runt en massa & kunde inte komma till ro, tempade henne & hon hade 39 grader. Efter att hon hade gått runt så i drygt 2 timmar så ringde jag till djursjukhuset & fick en tid direkt då första tanken på att livmodern hade blivit inflammerad.
Efter diverse undersökningar, röntgen & provtagningar så fick hon en spruta Metacam som är smärtstillande & febernedsättande. När veterinären skulle undersöka henne & sen även under provtagningen så försökte hon bita för att hon hade så ont, så för första gången i sitt liv fick hon ha munkorg på sig, min stackars lilla brud. Röntgenbilderna visade inga fel på livmodern så veterinären "hoppades" på att hon åkt på nån form av infektion. Sen sa hon att hon skulle ringa upp mig imorrn & berätta provsvaren samt kolla hur hon mår.

Inatt kl. 4 väckte hon mig för att hon mådde dåligt, då hade hon 39 grader i temp & kunde inte komma till ro nånting alls. Efter 2 timmar somnade hon till slut brevid mig i sängen, sen var vilan över...Tempade henne igen vid 8 & då hade graderna sjunkit lite, 38,9 grader hade hon då.
Jag åkte iväg på agilitytävlingen för att kolla på några kompisar när de tävlade plus att jag skulle vara funktionär. Det kändes inte schysst att lämna Java hemma, men jag kunde ju inte heller ta med henne. Och hon har ju INTE varit ensam hemma utan min lillebror har varit här med henne hela tiden, för annars skulle jag inte ha åkt iväg på tävlingen alls, aldrig att jag skulle lämna en sjuk hund ensam!

När jag kom för cirka en timme sen så skällde hon inte ens när jag ringde på ringklockan & det var en mycket seg Java som kom & hälsade, efterhälsning & en liten kiss så tempades hon igen & febern har nu stigit igen - 40,1 grader ligger den på. Så eftersom djursjukhuset fortfarande inte hade hört av sig så tog jag saken i egna händer & ringde upp dem (trots den extra avgiften på 200:-!!) & berättade hur läget var. Fick då veta att alla infektionsprover sett bra ut, så nu har de ingen aning om vad det är för fel.  Vi ska in ikväll igen för ny koll, hon är svullen i magen & har lite mjölk i pupparna, men alla är säkra på att detta inte beror på nån skendräktighet.

Känns så himla tråkigt att hon är så sjuk hela tiden.  Inte nog med att det kostar jävligt mycket (även om hon är värd varenda krona!), det tar även väldigt mycket kraft & energi från mig eftersom jag oroar mig hela tiden. Nu ligger hon iaf & sover, så lite ro har hon fått. Man vet ju själv när man har feber, man är trött, men kan inte sova, det värker i hela kroppen & livet känns för jävligt, det är säkert likadant för hundar.
Men det finns en positiv grej - hon är fortfarande lika galen i mat!  Så hon är ju inte helt "borta".

Så mycket mer än så har jag inte att rapportera just nu, vi väntar tills ikväll när vi ska in igen & så får vi helt enkelt se vad som händer efter det.