Dessa promenader alltså, nån gång kommer jag ju att stupa på cupen! Idag höll vi på att trampa på 2 huggormar - vid olika tillfällen. Jag skrek lika högt båda gångerna & hundarna fattade inte alls varför.  Men ingen blev biten så vi är glada över det.

När vi kom till kohagen så försvann Java spårlöst. Vi bara fortsatte att gå & hittade henne sen i sjön bland fåglarna...Hon kom tillbaka till mig ganska direkt när jag ropade på henne, vilket kändes lugnt.

Sen drog hon ut på ännu en tur, & fåglarna måste ha organiserat sig eller nåt för dem lurade iväg henne längre & längre bort ifrån oss. Både jag & Carina försökte med jämna mellanrum ropa på henne, men vi tror inte att hon hörde nånting. För det blåste, sen sprang hon i vattnet & så skrek fåglarna som satan stundtals.

(Väldigt inzoomat i mobilen.)

Det fanns inte så mycket vi kunde göra, utan vi fick snällt stå där & vänta, & vänta, & vänta. Rally & Clara sprang omkring på land & lekte med varandra, Clara gjorde ett fint fynd i form av en boll som blev väldigt poppis!

Efter drygt en timme (!!) bestämde sig Java för att komma tillbaka till oss, galna hund! Hon var jättetrött, men det förstår jag verkligen. Jag fattar däremot inte hur hon orkade valla dem så länge.  För ja, av det vi såg så såg det ut som om hon vallade dem i där i vattnet. Synd bara att fåglarna där inte verkar rädda, utan dem förökar sig bara när Java närmar sig.  

Lite längre bort finns ett bra ställe där hundarna kan gå ner i sjön UTAN att komma upp leriga, så alla hundar blev offer där. Eller ja, Java & Clara doppade sig frivilligt, något den lilla räven inte gjorde.

Sen när vi skulle gå tillbaka till bilen så gick vi genom en av hagarna för att slippa gå längs järnvägen (utan staket emellan & en Rally som gärna springer upp där), men det visade sig inte vara den bästa vägen. För när vi kom ut på den breda grusvägen så var alla leriga igen.  Och det var på den grusvägen som vi stötte på orm nummer 2. Så vi både startade & avslutade promenaden en en huggis, inte alls roligt.

När vi kom hem så blev det, för andra dagen i rad, dusch för båda hundarna. Idag slapp dem dock schampoot, men det tar ju en stund ändå. Java är lättast att jobba med i duschen, för hon vet att hon måste stå stilla (sen att hon flyttar fram nån cm då & då tror hon inte ska märkas), till skillnad från Rally som man får hålla kvar med våld. Men nu är dem iaf rena igen, efter mycket om & men.  

Imorrn blir det en promenad tillsammans med hundliv, & då ska vi gå nånstans i Kil så det ska bli spännande att se hur det blir. Resten av kvällen blir lugn med Gladiatorerna på tv:n. Haha.

Jo, när det gäller gårdagens olycka så kan jag säga att det bara var en ordentlig smäll. För hon är bra från den nu, annars hade vi aldrig gått en långis idag också.