Ja, jag ska nu försöka mig på att sammanfatta den här dagen, vi får väl se hur det går.

Vi startade tidigt med att åka till Västerås där Java skulle träffa veterinärer, specialist plus en djurvårdare. Dem tittade, klämde & kände på henne & kunde snabbt konstatera att hon fortfarande inte är bra. Så efter en stunds diskuterande så kom vi överens om att låta henne köra för fullt. Den ena veterinären ville egentligen inte det, men hon gav med sig till slut. Med andra ord ska hon upp i full träning, framför allt i agilityn. Specialisten sa att vi skulle passa på att träna & tävla så mycket vi bara hinner innan nästa återbesök, som är strax före midsommar. Hon har en skada - ja, men hon kanske kan leva med den? Det är iaf det vi ska testa nu (om jag fattade det rätt). Så inga mediciner alls, bara ett kosttillskott. Hon ska däremot fortsätta att använda sitt hasskydd vid promenader & träning samt uppvärmning på tävlingar. Jag ska vara jättenoga med uppvärmningen jämt & så hoppas vi på det bästa.
Skulle hon bli märkbart sämre så skulle jag höra av mig direkt & då avbryts hela "försöket". Om allt går bra (alltså ingen försämring) så ska vi tillbaka strax innan midsommar & om hon inte är helt bra då så kommer det att skrivas en remiss till Strömsholm för en MR. Om det är en sån skada som dem tror så kommer det att krävas en operation & i samband med den så är hennes agilitykarriär över...Därför tyckte specialisten att vi skulle ha kul nu, för det kan vara sista gången.

Så jag var både glad & ledsen när jag åkte därifrån. Jag visste ju att hon inte var bra, men samtidigt så hade jag ju hoppats att hon skulle vara mycket bättre. Ryggen var bättre, så det är ju positivt. Och visst ska det bli skönt att kunna gå långisar & träna & t.o.m tävla(!!) igen, men jag är så orolig för att hon ska gå sönder helt.

När vi kom hem så var det ett snabbt ombyte, sen drog hela ligan (jag, Carina & våra 3 hundar) ut till skogen vid sjön, Frödingleden där vi skulle gå en långis för att starta igång direkt. Efter ungefär halva sträckan så halkade (?) Java på spången (vägar av plankor i skogen), hon fastnade på nåt sätt, gjorde en kullerbytta & sen var hon blockhalt på vänster fram.  Jag höll på att bryta ihop direkt, men istället skrattade jag lite, för att hålla tårarna borta. Jag var övertygad om att benet var av & det låg pälstussar lite överallt. Med hjälp av Carina så kunde jag kolla igenom henne & nej, inget var brutet. Efter ett par minuter kunde hon stödja på benet, men hon var fortfarande halt. Så vi satte oss ner där & så ringde jag till Solstaden (vårt djursjukhus här i Karlstad). Dem tyckte att jag skulle avvakta lite eftersom det inte var brutet & det kändes skönt att höra. Så efter några minuter i telefonen så kunde vi fortsätta vår promenad.

Väl framme vid sjön så glömde Java helt & hållet bort sin smärta, för då fanns det bara fåglar i huvudet på henne...Hon gick LÅÅÅNGT ut i sjön (ja, den är väääldigt långgrund) för att jaga fåglarna som inte alls verkade särskilt besvärade över henne. Java hade asroligt, själv stog jag på torra land & försökte ropa in henne, gick inte alls kan jag ju säga.  Jösses vad olydig hon har blivit nu när hon inte har fått rört på sig eller tränat ordentligt. Herregud, snacka om att jag har jobb framför mig! Till slut kom hon dock & vi kunde fortsätta vår promenad.
När hundarna fick bada i en ren del av sjön så såg både jag & Carina direkt att Java hade slagit i bogen, för där var hon helt kal. Hon blödde inget, men pälsen är helt borta. När vi var inne i skogen & kollade igenom henne så hittade vi ju aldrig stället där all päls hade kommit ifrån, men nu som sagt var vi säkra.

Innan vi kom tillbaka till bilen så satte vi oss ute på en av ängarna & lät hundarna göra det som föll dem in. Java rullade sig i bajs, Clara åt massa gräs & Rally försvann ner i ett dike. Till slut fick jag Rally att komma & som alltid så hade hon nåt i munnen. Hon är fenomenal på att hitta ätbara saker, som typ alla sorters bajs, hur gott som helst. Den här gången var det dock snäppet värre:

En liten LEVANDE ödla!!  Stackarn hade ingen svans kvar, men nog fan levde han. Jag fick ut ödlan ur munnen på henne, men det dröjde inte länge fören hon lyckades sno den igen & då försökte hon svälja den hel!!  Shit alltså, det var bara att snabbt in med handen i munnen & plocka ut ödlan. Äckliga hund! Så om jag drömmer mardrömmar inatt så vet jag vem jag ska skylla på!  

Väl hemma efter allt detta så var det dags att klippa klor, dammsuga & skura hela lägenheten. Efter det fick hundarna sig ett varsitt bad eftersom den ena luktade bajs & den andra var täckt i lera. Nu ligger tjejerna på varsin sida om mig här i soffan & sover så sött. Och luktar väldigt bra, haha.

Lägesstatusen för Java är att hon är väldigt halt nu.  Hon vill helst inte gå & det märks att det gör ont när hon reser på sig. Men vi får avvakta & se, det var ju en ordentlig smäll så jag förstår att hon har ont. Är hon inte bra på måndag så får vi åka in till Solstaden & kolla upp det, men hon borde klara helgen fint. Bara hon får ta det lugnt & inte röra sig så mycket (nu när hon väl får det).

Så ja, är detta en bra eller dålig dag? Jag vet faktiskt inte, händelserik har den iaf varit. Nu hoppas jag att kvällen blir jättelugn & fin, behöver ingen mer action idag.