Hemma igen efter en dag på Strömsholm. Veterinären både kände & såg på Java att hon har ont i ryggen, så det blev en CT-röntgen. Några timmar senare fick vi träffa en annan veterinär för att diskutera svaret, & till en början kände jag mig väldigt glad. Han sa nämligen att dem hade hittat ett fel på henne, sen att det var en fraktur i vänster has (vilket inte alls stämmer överens med hennes symtom) spelade inte så stor roll för mig, utan jag kände mig bara så himla lättad över att dem ÄNTLIGEN hittade nåt fel! Mitt i förklaringen om hur vi skulle gå vidare så kom "vår" veterinär in & sa att det var fel hund...Så frakturen i vänster has tillhörde någon annan, & när han då berättade att dem inte hittat nåt alls på Java så var det som att kastas tillbaka till ruta ett igen.  

Missförstå mig rätt, självklart vill jag att hon ska vara frisk & skadefri, men alla är ju rörande överens om att hon har ont, det är bara det att ingen hittar felet. Så jag fick rådet att köra henne som vanligt, hon ska få göra precis vad hon vill även om man både SER & KÄNNER att hon har ont. Det känns ju inte alls bra, utan jag känner mig riktigt besviken. Visst är jag glad över att frakturen inte var hennes, men där fanns det iaf nånting att peka på, nånting att jobba från. Här står vi nu med ingenting.

Jag har pratat med ReDog & Solstaden redan, det gjorde jag på vägen hem, för jag känner mig inte ett dugg nöjd. Imorrn (?) ringer Ida från Solstaden upp & så ska vi se när Stefan kommer till Karlstad nästa gång, om vi ska ha en ny tid hos han då, eller om vi ska åka till Västerås tidigare, eller inget besök alls, om hon ska strunta i laser & vibb, eller fortsätta med det, m.m Det är många frågor som vill ha svar. Jag ska faktiskt sätta mig med det direkt, skriva ner allting i ett mail till Stefan & så får han avgöra hur vi ska gå vidare. Visst vore det underbart att bara kunna köra som vanligt igen, men att låta henne göra det när man VET att hon har ont tar emot i mig, därför vill jag höra från Stefan personligen att han är med på det spåret, för jag litar på honom.

Om hon inte blir bättre, eller om hon t.o.m blir sämre så ska vi tillbaka snart (?) igen. Jag undrar mest, när ska vi boka in en tid? Klart att hon inte kommer att bli bättre utan rätt hjälp, för jag tror inte på mirakel. Så nej, det känns inte alls bra, jag är riktigt besviken, för jag hade verkligen hoppats på några svar idag.