Hur mycket ska man våga satsa? När vet man att man har nått en viss gräns? När går drömmar över till dumhet? Eller handlar livet om att chansa sig fram för att se hur mycket vingarna klarar?

Jag har några tankar som jag inte kan släppa, & dem handlar om just det - att våga chansa! Jag är rädd för att misslyckas, det är jag alltid, men ska verkligen den rädslan få hindra mig från att ens försöka? Det är så mycket här i livet som kanske hade sett annorlunda ut om jag hade vågat chansa & hoppa, men istället har jag stått kvar på avsatsen, livrädd för att inte nå andra sidan om jag försöker. Är det fler som är så här? Oavsett vilket ämne man går in på?

Hundarna har fått tagit det lugnt idag då jag har haft huvudvärk från helvetet.  Jag kom inte upp ur sängen förrens vid kvart över tolv (okej, jag var uppe & rastade hundarna & gav dem frukost nån gång tidigare), för direkt jag reste mig så slog huvuvärken till & jag var tvungen att sätta mig ner där jag var. Detta är en biverkning som jag hoppas ska försvinna snart, jag brukar ju åka på massa biverkningar när jag byter mediciner så jag hoppas som sagt att jag blir av med denna så fort som möjligt!

Imorrn tar vi nya tag igen, Bira är back in business då & så får vi se hur dagen förflyter. Jag måste iaf iväg till en djuraffär & köpa en ny lampa till akvariet då den jag hade bestämde sig för att ge upp.  

På eftermiddagen blir det hundträff med Lina & Natalina!!  Wiie vad roligt det ska bli! Jag har verkligen saknat dem, vi brukar ju inte ses så ofta trots att vi egentligen bor ganska nära varandra. Exakt vad vi ska hitta på vet jag inte, men det blir väl nån promenad & sen massa prat. I vilket fall som helst så är jag övertygad om att det blir bra, jag menar, kan det bli annat är just bra med såna underbara vänner?!