Idag var det då dags för min & Java's officiella agilitydebut & det slutade med 2 disk. Första loppet gick ungefär som jag trodde, nån rivning & problem i slalom, men som sagt så är det inget nytt. Andra loppet tabbade vi oss bägge två, först hon & sen skickade jag henne på fel hinder, så man kan väl säga dubbeldisk där!  Slalom däremot tog hon felfritt under andra loppet, så duktig så min lilla skrutt! Så jag är jättenöjd med prinsessan trots resultatet, vi har haft jävligt skoj båda två & det är viktigt att det är så, man kan inte vinna jämt, även om tävlingsmänniskan inom mig vill det!

En annan sak under tävlingen som några reagerade på var Java's lugn, när hon körde så var det full rulle, men under alla de timmarna vi satt vid tältet så låg hon mest & sov, inte ett dugg berörd över att andra hundar skällde som dårar & sprang omkring överallt - det är min brud det!  Inte alls som de flesta border collie's, men att hon är speciell är knappast något nytt! Haha.

Här kommer en film på bägge loppen:

Imorrn väntar MH för oss, något jag verkligen ser fram emot, det ska bli så jävla skoj!  Jag hoppas att jag får med mig nån som kan filma & ta lite kort, men är inte helt säker på det, det lär visa sig imorrn.

Har uppdaterat galleriet på hemsidan med massa foton från dagens tävling, för de som vill kolla.  

(Bild från Maj)

Imorse ringde Fredrika & väckte mig & frågade om jag kunde komma ut till Karlstad BK & träna agility med henne, & självklart gjorde jag det! Så frukost i bilen & sen direkt agilityträning, men är man hundmänniska så är man.  Träningen gick helt okej, tänk att slalom kan vara så jävla svårt...! Men hon gjorde rätt de flesta gånger, så får försöka tänka på de gångerna istället för att tänka på alla gånger hon gjorde fel.

Efter träningen gick vi en kortare sväng i skogen så att hundarna fick leka & springa av sig ordentligt & det verkade de uppskatta, för när 3 stycken bc:s sätter fart så går det fort!!

När jag kom hem så blev det en snabbdusch & sen iväg på ett möte med min läkare & mina samtalskontaker, ett möte som gick riktigt bra, jag fick igenom min vilja på ALLA punkterna så jag kunde inte vara mer än nöjd efteråt!  Jag var skitnervös inför mötet, drömde t.o.m mardrömmar om det på nätterna, men se, det gick ju strålande!

Det var en överlycklig Java som väntade på mig hemma, i vanlig ordning stod hon på fönsterbrädan & tittade ut när jag kom, hon är så jävla söt!  Man hinner knappt lämna henne fören hon står där, så jag gissar på att hon står där mer eller mindre hela tiden hon är ensam.

Nu har vi precis kommit efter ännu ett slalompass, men Java var för trött för att orka fokucera helt. Så nu blir det ingen mer träning alls under resten av dagen & så satsar vi för fullt imorrn på tävlingen! Avslutar dagens inlägg med en liten film från träningen igår kväll & filmen från mitt sista officiella agilitylopp, vilket var med min kung 12 Sepmteber 2009!

Idag har Java fått bada några gånger & så har vi gått en långpromenad med morsan, samt ett litet freestyleträningspass. Så det har varit en ganska lugn & i Javas ögon tråkig dag, men det är viktigt att ta det lugnt ibland också.

Imorrn blir det nog agilityträning tillsammans med Nathalie & Anna, skulle behöva lite slalom-tips samt fortsätta att nöta just slalom, för snart drar agilitytävlingarna igång & då vill jag att damen ska kunna slalom bra. Har även tänkt att försöka orka med ett litet freestylepass under dagen imorrn, håller ju på att lära henne "vänd" & då gäller det att fortsätta med träningen i princip varje dag tills hon är säker på vad jag menar. Inne kan hon det, ute var det jättesvårt, så vi måste verkligen fortsätta att träna just ute!

Avslutar dagens inlägg med en film från gårdagens lydnadstävling!

Under dagen fick Java simträna en del, måste ju passa på nu när vi ändå bor så nära "vår" lilla sjö med den perfekta bryggan! Hon kastar sig glatt i de första gångerna, sen, ju tröttare hon blir, desto mer tvekar hon, lilla skruttan. Efter simningen hände det inte mycket för Javas del (själv var jag iväg på ett möte) innan klockan blev halv sex & vi skulle åka iväg till Karlstad Brukshundklubb & träna lydnad tillsammans med Emma & Vegas.

Trots denna otroligt värme så skötte sig Java helt okej. Det var ju över en vecka sen vi tränade "på riktigt" & det märktes, speciellt på apporteringen, vilket ni kommer att se på filmen här nere, haha. Hon visar verkligen vad hon tycker om apportbocken, trots att jag vill att hon ska "se förbi" det & göra som jag säger.  Hon tar den iaf till slut så jag får väl vara nöjd med det i dagsläget.

Innan & efter lydnadspasset tränade vi slalom på agilityplanen, vissa gånger gjorde hon det riktigt fint & vissa gånger funkade det inte alls, så mer träning på det! Hon älskar det & hinner inte med själv, så hon måste lära sig att vara säker först & öka farten sen, inte tvärtom som hon gör nu.

Efter sista agilitypasset gick vi en runda i skogen så att Java & Vegas fick leka lite & då passade de självklart på att bada i alla äckliga vattengropar de kunde hitta.  Så gissa vem som åkte direkt in i duschen när hon kom hem?

Imorrn om det är lika fint & varmt väder så ska jag ta årets premiärsimning, självklart tillsammans med Java! Senare på kvällen ska vi gå en längre promenad med morsan. Men nu ska jag bara luta mig tillbaka & känna mig nöjd med dagen.

Nathalie Stärner & Ayax

Då har jag & Java avklarat vår första agilitytävling, även om det var en inofficiell.  Kan väl sammanfatta det hela med att säga att jag behöver TRÄNA KONDIS & Java behöver träna SLALOM!!! Så nu vet ni vad vi kommer att ägna oss åt framöver, hahaha.

Jag är nöjd med henne, trots disken, att ha slalom sent i banan är inte lätt om man heter Java. Men efter tävlingen fick man träna på banan om man ville så det passade jag på att göra, & då såklart gick det mycket bättre, men så är det ju alltid. Hon vill så mycket att det blir fel, min söta lilla prinsessa.

Imorrn väntar stalljobb, så jag & Java kommer att spendera i stort sett hela dagen där, var ju ett tag sen jag jobbade, men det ska nog gå bra.

Detta med självskadebeteende är väldigt tabubelagt & svårt att prata om, men ändå så otroligt viktigt att just prata om! Alla som skadar sig själva förstår, men hur är det med resten av befolkningen, kan de nånsin förstå? Det är svårt att sätta sig in i andras känslor & tankar, speciellt om man aldrig har varit i samma sits själv, men det går att komma väldigt nära bara man verkligen försöker. Att döma någon som skadar sig själv är fel, det är ingenting man gör för att känna sig cool eller kunna skryta om, utan det är ett sätt att överleva, att klara av allt det svåra som man möter i livet. En del tror att det är självmordsförsök, men som sagt, det är raka motsatsen.

Jag läste nånstans för ett par år sen om en som skrev om just självskadebeteende & hon gjorde ett "bra" exempel:
Vem tycker du mest synd om? 1. En gammal tant med cancer som hon har fått av sitt rökande. 2. En kvinna med armarna fulla av ärr & sår som hennes sjukdom fått henne att göra.
De flesta tycker nog tanten med cancer, även om hon på sätt & vis har åstadkommit det själv. Jag säger inte att det ena är värre än det andra, men det är en väldigt bra tanke.

I 10 år har jag levt med mitt självskadebeteende & jag hoppas nu att jag ska kunna klara mig utan det, men det är inte lätt vill jag lova. Jag saknar det, hur sjukt det än låter för er som är friska, & jag tänker på det flera gånger varje dag. Det som lockar allra mest är att åter igen börja samla tabletter för att sen kunna ta överdoser, men nej, mitt liv med självskador ska ta slut, därför låter jag inte dessa tankar & känslor få vinna, för jag är mycket starkare.

Detta är till dig som funderar på att skära för första gången, du kommer nog att tycka om detta, du kommer nog att finna blodet & smärtan beroendeframkallande & även om du tror att du kan kontrollera dig & bara göra några få som inte är så djupa & som kommer att läka fort. De kommer att bli djupare, de kommer att lämna ärr, de kommer att ta månader att läka! Och flera år för ärren att blekna! OM du tror att du kan hålla dig till ett enda område på kroppen så tänk efter igen. Det kommer att sprida sig när skinnet tar slut. Var beredd på att dra dig undan från andra, & att alltid känna skam. Och även om du är världens ärligaste person så kommer du finna dig själv med att ljuga för de du älskar. Du kommer dra dig undan när dina vänner försöker röra vid dig som om deras händer var doppade i gift, du kommer att vara livrädd för att de kanske känner något under tyget på din tröja eller helt enkelt för att det gör så ont att bli rörd.

Var beredd på att förlora kontrollen så mycket att du fruktar din nästa gång för att du inte vet hur djupt det kommer att bli. Vänta bara tills 10 st blir 100 st. Var beredd över att hela ditt liv kommer att kretsa runt att skada...skada...& att dölja det. Och vänta bara tills den gången du skär "för djupt" & du kommer att få panik över att det inte vill sluta blöda, över att sidorna gapar & du känner hur hela kroppen skakar. Du får panikattacker & du är livrädd, men du kan inte berätta för någon, så du sitter där ensam...& ber för att allt ska gå bra & du svär på att du aldrig ska gå så långt igen. Men det kommer du att göra, & du kommer att gå längre, men oroa dig inte, du kommer att lära dig att ta hand om dina skärsår så att du kan göra djupare & djupare & ändå undvika akuten. Och ju bättre du blir på att sköta om dina sår, desto djupare kommer de att bli.

Du kommer ljuga & försvara varför du finner dig själv spenderandes 200, 300 eller 500 kronor varje gång du går till apoteket. Du kommer känna hur ditt hjärta dunkar varje gång du går fram till disken för att betala dina varor. Fjärils stripes, 3 eller 4 olika sorters bandage, sår-rengörare, antibiotisk kräm, kirurgisk tejp, ärr-förminskare m.m Du kommer att stampa otåligt för att få kön att röra sig & för att ingen ska stirra på dig & undra vad du behöver allt det där för. Och på samma gång, i smyg, önskar du att någon märker det, någon som står i kön med famnen full med samma varor som du, någon som förstår, fast det händer ju såklart aldrig.

Fast detta kommer inte att vara det enda du spenderar dina pengar på, var beredd på att köpa en helt ny garderob! Långärmande tröjor i sommarfärger, armband, wristband, kängor, handskar, ja listan kan göras hur lång som helst.

Du kommer att börja titta på alla på ett helt nytt sätt, låta din blick svepa över deras kroppar efter något som helst tecken på självskadning, hoppandes att du kanske möter någon som dig så att du inte behöver känna dig så otroligt ensam. Du kommer inte ens att tänka på det, samtidigt som du sveper över deras vrister & armar, önskades att de är som du, men det är de inte. Du kommer att se hela rena armar & känna dig fruktansvärt skammsen & ensam.

Du kommer börja göra en massa saker ensam. Du kommer alltid att behöva tvätta din tvätt själv så att ingen ska se blodfläckarna på dina kläder & handdukar. Du kommer att få städa upp blod hela tiden, skrubba ditt badrumsgolv, torka bort blodet från tangentbordet.

Du kommer inte klara dig genom dagen utan att skära, när du minst anar det kommer du sitta på en offentlig toalett & sprätta bort sårskorpor med en nål som du har i din plånbok för nödfall. När du är riktigt desperat så kan allting vara något att skada dig med, en sax, en nyckel, en nål, ett gem, t.o.m en penna. Det spelar ingen roll vad det är, om du verkligen måste skada dig så kommer du hitta något.

Säg hejdå till saker som du förr tog för givet. Som att använda shorts eller kort kjol eller sandaler, pedikyrer, linnen. En normal sommardag på stranden eller simmandes i en pool kommer att vara blott ett minne för dig.
Var beredd på att klia, för det kommer klia..."Så mycket att det ser ut som att du har loppor eller någon hudsjukdom."

Du kommer bli en expert på din kropp samtidigt som du sakta förstör den. Du kommer att drömma om att skära, du kommer drömma om att bli avslöjad. Det kommer plåga dig dag som natt, det kommer ta över ditt liv. Du kommer önska att du aldrig gjorde det den där första gången för att du absolut HATAR att skära...Samtidigt som du älskar det & inte kan leva utan det.

...Du har blivit varnad!

Den texten hittade jag nånstans på nätet för längesen & sparat då den beskriver självskadebeteendet väldigt mycket, för de allra flesta av de där sakerna & känslorna stämmer helt & hållet. Fast jag tänker ju inte låta sommardagar på stranden eller simmandes i en pool vara enbart ett minne från förr, utan jag tänker återuppleva dem, trots alla mina ärr, för jag har lika stor rätt att kunna njuta av såna saker, trots min sjukdom som fått mig att gå så långt som till att skada mig själv.

Ett annat tabubelagt ämne är självmord, jag har ju försökt ta livet av mig många gånger, men lyckligtvis aldrig lyckats. I dagsläget kan jag inte förstå hur gärna jag har velat dött, & ändå har jag känt just den känslan i flera år! Så jag förstår fullt ut människor som säger att de inte alls förstår varför nån vill ta livet av sig, för om jag inte själv kan förstå det nu när jag mår bättre, så hur ska nån annan då ha chansen?!
En bra film om självmord kommer här:

Jag har också borderline, eller emotionell instabil personlighetsstörning som det egentligen heter, men ni som har läst mitt inlägg "Att kämpa för sitt liv" vet ju redan det. Jag är långt ifrån frisk & ärligt talat så tror jag aldrig att jag kommer att bli helt frisk, men jag kommer att lära mig att handskas med svåra saker på ett bättre sätt. Jag har redan kommit långt på min väg bort från allt som bara förstör, men jag vågar inte andas ut än, för det kan vända oerhört snabbt & så sitter man i skiten igen. Jag hoppas såklart att inte få något mer återfall, men man kan aldrig vara säker, för det kan hända även den bästa.

Har ni frågor om självskadebeteende eller om det är nånting annat ni undrar över så tveka inte att fråga! För vågar man aldrig fråga det man undrar över så kan man ju inte heller få några svar, eller hur? Jag är inte farlig & jag bits inte, så det finns ingen anledning att hålla inne frågorna.  

Tävlingen idag gick bra, för första gången nånsin så kände jag mig riktigt NÖJD när jag gick av planen, för med tanke på hur träningarna har varit den senaste tiden med hennes skendräktighet & allt så är jag som sagt väldigt nöjd & stolt över min brud!  Vi slutade på en 2:a plats med uppflyttningspoäng & är därmed kvalade till finalen i Agria Freestyle Cup som går på mässan i Stockholm i December, så för andra året i rad ska vi alltså dit & showa loss!  Min underbara bästa brud, fan vad jag älskar henne!

Java ligger nu helt utslagen & lär vara trött resten av dagen, jag däremot känner mig pigg & redo.  Men vi får båda ladda batterierna ordentligt inför morgondagens lydnadstävling i Åmål!

Träningen idag har gått sådär. Första passet var hon seg, men gjorde ändå det jag sa & redan då bestämde jag mig för att trots allt åka på tävlingen imorrn, om inte annat så behöver vi båda lite mer tävlingsrutiner & jag satsar verkligen på att kvala till mässan i Agria Freestyle Cup den 12:e Maj & då kan det vara bra att ha tävlat utomhus nån gång innan.

Andra passet gick bättre, fast det å andra sidan körde jag med leksaken i handen & jag berömde henne för ALLT. Det spelade ingen roll vad hon än gjorde, jag var lika glad & fullständigt kravlös ändå, så hon hade svansen på topp hela tiden & det vill jag att hon ska våga ha även på tävlingen imorrn. För jag vill att hon till slut ska känna sig säker & kaxig i tävlingssammanhang & enda sättet att uppnå det målet är ju faktiskt att tävla mycket, så det är ännu en anledning att åka iväg imorrn.

Bortsett från den träningen så har hon redan fått sitt motionssim, något som verkar ha slagit ut henne helt, för hon har varit som en klubbad säl efter det.   Inte lätt för lilla damen.

Annars händer det inte mycket idag, har förberett allt inför morgondagen, så det är bara att vänta tills det blir kväll & man kan gå & lägga sig. Låter väldigt uppiggande va? Haha.