Freestyleträning har stått på dagens schema! Jag, Nathalie & Hanna hyrde inomhushallen Dog-o-rama Där vi som sagt körde freestyle till hög musik. Vi hann köra alla hundarna flera gånger så vi fick verkligen träna program! Detta var inte ett av Javas bättre pass om jag uttrycker det så...Massa stress, massa skall & väldigt mycket osäkerhet (eftersom hon är rädd att jag ska bli arg på henne när hon skäller), så jag fick jobba på att vara positiv hela tiden & bara berömma. Till slut gick det ändå hyfsat, men nja, helt nöjd är jag väl inte. Bjuder trots detta på en liten film där vi kör vårt "gamla" program:

Har uppdaterat hemsidan med lite bilder från dagen, så kolla under Galleri om du vill se dem.  

Om en timme ska vi vara hos morsan där vi ska äta & umgås lite, skönt att få maten serverad för omväxlings skull.  Vi kommer säkert att stanna där tills ikväll nån gång, för vi har ju ändå inget annat planerat idag.

Helgens planer lyser med sin frånvaro, så finns det nån som är sugen på att hitta på nåt så är det bara att säga till!

Idag har det inte hänt mycket, vi skulle ha varit på uppvisning men fick avboka det då Javas klantiga matte råkade klippa henne i en pulpa under gårdagens kloklippning.  Så det var bara att linda tassen så att inte blodet rann hej vilt & så får hon vila ett par dagar, så att det inte blir som sist = klon spricker. Tråkigt att vila när solen har varit framme hela dagen, men, men, vi hade inte så mycket att välja på.

Vi har dock tagit en 40-minuters koppelpromenad nu under kvällen & det gäller ju att synas i mörkret! Så reflexväst & benreflexer är ett måste!

Annars har det som sagt inte hänt nåt spännande. Vi har tränat lite trick inomhus & jag filmade så här kan ni se filmen:

Imorrn blir det också vila för damen, men på måndag kör vi igen!  

Igår gick vi en 2-timmars-promenad i skogen tillsammans med Viktoria & Atlas. Java & Atlas fann varandra direkt & de lekte mycket under promenaden, så Java var helt klart nöjd!  Att man själv blev genomblöt är en annan sak, för vad gör man inte för att behaga sin dyrbaraste skatt?

Idag är jag helt ur form, vilket troligtvis beror på gårdagens kraftansträning, det är så fruktansvärt frustrerande att vara såhär kraft- & orkeslös. Det finns så mycket jag skulle vilja orka, men jag måste ta det lugnt när kroppen säger ifrån, vilket den verkligen har gjort idag. Jag har sovit massor, men känner mig fortfarande trött.  Det här är en sån dag då man önskar att Java var hos nån annan så att man hade kunnat legat i sängen hela dagen...Men, men, finns inte så mycket mer att göra än att acceptera läget & ta det lugnt idag, trots att Java tycker det är pesten.

Ett litet träningspass har jag dock orkat med här hemma & jag har nu påbörjat träningen av "back upp", ett klurigt trick om ni frågar damen.  Det tog ett tag för henne att förstå att man faktiskt kan backa även om det är en kant bakom. Hon tycker att det är så himla skoj att träna så hon ger verkligen gärnet! Många gånger hinner man inte alls med, för det tar en liten stund att återhämta sig mellan skratten.  Min lilla prinsessa, världens bästa lyckopiller! <3

Nej, dags att göra sig iordning för att handla, ett nödvändigt ont.

Om gårdagen var tuff så vet jag inte vilket ord jag ska använda idag för att beskriva hur dagen är.  Jag vet inte varför det är såhär just nu, men jobbigt som fan är det iaf! Jag vaknar på nätterna i full ångest efter hemska mardrömmar, & jag kan inte somna om, dels p.g.a av ångesten, men också p.g.a rädslan att drömma fler hemska saker. Jag ligger & vrider & vänder mig i ångest & då är det helt enkelt omöjligt att somna om. Jag är helt klart nere i en djup grop & jag måste nu försöka klättra uppåt, även om det vore så mycket lättare att bara falla ner lite till. Längtan efter att skada mig går inte att beskriva, men nej, jag får inte, den tiden måste vara slut - för alltid.

I hopp om att bryta dagens hemskhet så har jag åkt inlines med Java, men jag kände aldrig den där underbara fria känslan som jag ville känna.  Men jag försökte iaf.

Jag har även tränat lite lydnad med Java & hon var superduktig, rätt attityd & hon kom ihåg rutan!  Så jag BORDE känna glädje, men nej, jag kan inte, det är omöjligt. Jag blir så trött på mig själv, varför kan jag inte bara känna glädje när jag har all anledning att göra det?

Men jag ska inte falla mer, jag ska tappert kämpa vidare även om jag i skrivande stund inte alls vet hur. Jag måste ransaka mig själv för att komma fram till VARFÖR jag mår såhär dåligt nu, kan det vara för att benson (som jag tog en intox av) går ur kroppen? Halveringstiden är ju 80 timmar & sen läggs ju lika lång tid till innan det helt har försvunnit om jag inte minns helt fel. Och är det p.g.a abstinens så är det ju bara att hålla ut, för jag har gått igenom en sån "avgiftning" förut & den klarade jag. Jag hoppas att det är därför, måste räkna lite på hur lång tid det har gått sen intoxen.
Plötsligt känns allt lite ljusare, för att må dåligt utan att veta anledningen är bland det värsta som finns, för då vet man inte heller hur länge det kommer att vara så & hur man ska ta sig upp. Jag blir som sagt glad om denna djupa svackan beror på abstinensen av drogen benso, eller ja Stesolid. För isf kommer jag att klara det här.

Vi satsade på vinst & det var precis vad vi fick!  Java skötte sig riktigt bra & jag är supernöjd med henne! Imorrn kommer fler bilder från tävlingen & domarnas kommentarer, idag får ni nöja er med filmen!

Snacka om att ha brist på både krafter & motivation! Java har inte fått göra mycket idag, 2 små träningspass inne & så lite simträning i "vår" sjö. Jag har städat här hemma så helt slö har jag ändå inte varit.

På facebook är jag med i en grupp som heter Trick Challenge där det bestäms vilka trick man ska lära hunden & så ska man filma & lägga ut det så att andra kan se. En riktigt rolig grej som motiverar en till att träna. Än så länge har det ju bara varit saker som Java redan kan, men framöver kommer det säkert att komma nya saker för oss, vet att det är prat på "vattenkokaren" & det lär bli en utmaning! Hur som helst, tänkte dela med mig av den lilla filmen:

Min dröm om en ny lundehund växer sig starkare & starkare för varje dag som går, jag håller hela tiden ögon & öron öppna för att hitta bra tikar som jag kan tänka mig att ta en valp efter. Än så länge har jag ögonen på 2 olika som verkar jättebra, men fler kan dyka upp, så helt "låst" är jag inte. Båda dessa tikar ska paras nästa år så jag hinner bli lite mer stabil i mitt psyke & mående innan det är dags att öppna dörren för den nya flockmedlemen. Sen kan det ju såklart bli så att jag får bakslag i min sjukdom & inte klarar av att skaffa en till hund, det måste jag ha i åtanke, men min förhoppning är att jag ska ha kommit såpass långt att jag fixar det. Men som sagt, tiden kommer att få avgöra hur det blir.

Varje gång jag tänker på lundehundar så tänker jag såklart på min kung, det är ju inte ett dugg konstigt, men väldigt jobbigt emellanåt. Jag saknar honom verkligen & önskar att jag fick träffa honom igen, men det kommer aldrig att ske i detta liv, så det är "bara" att sluta hoppas. Men det är inte bara med sorg jag minns honom, utan även med stolthet & glädje, han är helt klart min förebild & det kommer han alltid att vara, mitt lilla geni. Hans livslust har jag aldrig sett hos någon annan & jag måste lära mig att komma dit, eller iaf komma i närheten av den! Han visste vad han ville & han trodde på sig själv till 100%, han var så oerhört stark inombords. Jag kommer aldrig att glömma honom, aldrig nånsin, men jag måste släppa taget & gå vidare. Jag har faktiskt kommit en bra bit på vägen, men än har jag långt kvar, det är snart 2 år sedan han försvann, men det är svårt att förstå att tiden har gått så fort, det kändes som om det bara var några månader sen. Jag kommer för alltid att bära honom i mitt hjärta, det är en sak som är helt säker.  

Om man funderar på hur många gånger man har blivit sårad så skulle man till slut avlida i sorg & ilska, så man måste försöka se förbi såna saker emellanåt, även om det är jävligt tufft. Den senaste tiden har jag blivit sviken många gånger, man tror att vissa människor ska hålla vad de lovar, men verkligheten ser inte ut så. Vissa har jävligt lätt för att bestämma saker & sen skita i dem, något som sårar mig väldigt mycket, men jag måste lära mig att inse - att så kommer det alltid att vara. Jag måste bygga upp mitt självförtroende & min styrka inombords, så att jag inte faller varje gång nån sviker mig, för rätt som det är så kommer jag inte att orka resa mig upp igen & dit vill jag inte komma. Till min hjälp på färden har jag Java vid min sida & det är jag oerhört tacksam för, så tack snälla Ann som sålde prinsessan till mig, utan henne vet jag inte hur det skulle ha gått!

Jag har gått igenom så otroligt mycket saker, misshandel, mobbning, självskadande, missbruk, ätstörningar, depression, ångest, panikångest, personlighetsstörning, psyk osv. men det är inte förgäves, utan för varje sak jag har tagit mig ur så har jag blivit starkare. Vissa saker är jag fortfarande fast i, men jag kämpar för att ta mig loss, varje dag, dygnet runt, alltid. Misshandeln, mobbningen, missbruket, ätstörningarna & förhoppningsvis självskadandet & psyk är saker som inte längre är "aktuella" utan de har jag lämnat bakom mig. Jag är oerhört stolt över mig själv som tagit mig så långt på min färd mot ett bättre liv, det är nu över 6 månader sedan jag skadade mig senast & det är ganska lång tid med tanke på att jag en sväng gjorde det nästan varje dag.
Ingen kommer nånsin att kunna förstå min kamp, hur långt ner på botten jag har legat, men sakta klättrat mig uppåt mot ljuset, mot allt det friska. Jag hoppas att jag en dag ska bli helt frisk & fri, så som så många andra har det & jag tänker inte ge mig fören jag har kommit dit! Jag ska klara det här, oavsett vad jag måste gå igenom så SKA det gå. Varje gång jag tvekar så får jag tänka på min kung & det han lärde mig, dels om livet, men också om mig själv. Jag har honom att tacka för så mycket, min älskade underbara kung, du var bäst!

Det här inlägget blev väldigt splittrat känner jag, jag har verkligen skrivit av mig om det mesta som just nu snurrar runt i huvudet, jag hoppas att ni hänger med i vändningarna. Och som rubriken lyder - min kamp har bara börjat!

Idag såg det ut som om Java skulle få en tråkig dag då jag inte fick med mig nån kompis ut på promenad & jag kände verkligen inte för att gå själv. Men så skjutsade jag min bror till skolan & sen styrde vi bilen mot "vår" sjö & "vår" brygga.  När jag parkerade bilen vid bryggan så pep Java som jag vet inte vad & när jag öppnade luckan så satt hon & skakade samtidigt som hennes blick sa "säg okej, säg okej, säg okej" & när jag sa att hon fick hoppa ur så flög hon ut & halkade på asfalten, men hon var lika fort uppe igen & sprang i full speed ut på bryggan.  Min lilla skruttan, hon älskar verkligen bryggan.  Hon fick simma 4 korta & 1 lång tur idag, under den långa turen så började hon gnälla av trötthet, lilla damen har ju varken muskler eller kondition nu efter den sjuka perioden. Sen fick hon leka lite på sidan av bryggan innan vi åkte hem.

När jag skulle hämta mig bror & även åka till djuraffären & köpa hundmat så fick Java vara ensam hemma, & det är detta gott folk som jag behöver HJÄLP med! Hon är inte längre stressad & skäller/ylar som hon gjorde när hon var mindre, men hon är helt besatt av att titta ut genom något fönster! Hon hoppar upp på både stolar, bord & fönsterbrädor, välter ner saker, gör revor i bordet & snart kommer även fönsterbrädan att gå av. Jag vet inte alls hur jag ska kunna bli av med detta beteende, för jag vill inte att hon fortsätter med det, men hur ska jag kunna rätta henne nånting när jag inte är hemma?! Varje gång jag kommer hem så står hon på bordet & tittar ut (om hon nu inte ligger & sover på bordet) & även om jag då blir arg på henne så verkar hon inte förstå VAD hon har gjort för fel, hon kommer krypandes till dörren & är jättelåg, men nästa gång gör hon om exakt samma sak, därför tror jag inte att hon förstår vad hon gör för fel.
Så jag tar tacksamt emot alla förslag!

Jo, på djuraffären så var det halva priset på oxben så jag köpte ett sånt på 2 kg för 39:- helt okej om ni frågar mig, väldigt bra om ni frågar Java.  Just nu jobbar & sliter hon för fullt med det. Tänk vad en sån liten sak kan göra en hund så lycklig.

Vi fortsätter att ta det lugnt, lite korta trickträningspass inomhus & enbart rastningar ute. Mycket av tiden spenderas vid datorn för min del & Java sover mest, så gissa om vi längtar efter promenader?! Och det är en hel vecka kvar innan stygnen ska tas, känns som en evighet. Stygnborttagningen ingår ju i operationspriset, men ingår den även om man måste droga dem? Jag tror verkligen inte att Java kommer att låta dem ta bort stygn där, utan det kommer att behövas drogning eller munkorg plus flera personer som håller henne. Hade det varit här hemma så hade det nog inte varit något problem alls. Men jag kan ju ha fel, jag hoppas att jag har det för det vore mycket smidigare plus att det går betydligt snabbare. Ja, om en vecka har jag svaret, fram tills dess kan jag bara spekulera.

Förut när vi tränade så satte jag på filmkameran & filmade det nya tricket som ännu är namnlöst, puss & pippi (som sen ska utveckla sig till pippi fågel). Hon tycker helt klart att det är skoj med nya trick, så det är bara att jag börjar fundera på vad jag ska lära henne härnäst. Jag brukar ha svårt att lära in nya saker just för att jag själv inte vet hur jag ska få henne att bjuda på rätt beteende, det är mycket lättare när man ska jobba med nåt föremål (som kartongen), så ni får gärna komma med förslag på trick & gärna en beskrivning på hur man lär in det.  Man kan ju i princip lära dem precis vad som helst, det gäller "bara" att komma på HUR!

Ikväll ska jag se på Panic room, en film som jag gillar, annars händer det inte mycket, vi fortsätter att vänta in fredagen.