Dagens lydnadstävling gick bra, det hela slutade på 171 poäng & ännu ett 1:a pris, vilket innebär att Java numera har titeln LP1!!!  Domaren var ganska hård i sin bedömning, så man fick inte mer än man förtjänade, men vi lyckades som sagt ändå. Jag är stolt över min prinsessa som gör så gott hon kan även om koncentrationen inte funkar i början. Men det är också på det som mitt beslut att ta en lydnadspaus är grundat, hon behöver tid att mogna & det ska hon nu få. Så nästa lydnadstävling blir nog inte förens till sommaren eller så, det beror lite på hur hon känns, men vi har inte bråttom.

Sådär såg det ut, uppdaterar hemsidan imorrn med kommentarer från både mig & domaren. Nu ska jag sätta mig tillrätta i soffan & glo på tv!   

Hemma efter min & Java's andra lydnadstävling, som slutade med ännu ett 1:a pris & nu har vi bara ett kvar, vilket jag hoppas att vi kan få på söndag då vi kör igen! Känslan från tävlingen är väl inte den bästa, för åter igen tappade hon mycket fokus & gjorde inte alls momenten så bra som jag vet att hon kan. Men jag får vara nöjd ändå, min prinsessa är bäst!  

I.o.m min nya tanke om att hon behöver tid att mogna lite mer så har mina tävlingsplaner ändrats en del. Jag ska få LP1 med henne (förhoppningsvis nu på söndag) & sen, efter det, så blir det en paus från lydnadstävlingar. Jag hade ju först tänkt att ta pausen efter LP2, men som sagt, hon behöver lite mera tid & det ska jag ge henne. Med lydnadstävlingar är det ju så att man kan tävla i princip när man vill, för det är såpass många tävlingar/år, inte alls som det är med freestyle där man får ta varje chans man kan få! Jag hoppas att lilla damen ska landa lite i sig själv & hitta tillbaka till sitt fokus även i tävlingssammanhang, så vänta ni bara, om några månader så smäller det!   Haha.

Idag blev det en lugn start på dagen, jag & brudarna tog en långpromenad i koppel på drygt 2 timmar, lite över halva vägen fick vi dessutom sällskap av världens bästa grabb - min lillebrorsa!    Java tyckte att detta med koppel borde förbjudas, men hon måste lära sig, för det är inte alltid man kan hunden lös (även om det är väldigt skönt att ha det).

På kvällen var det träff i fysträningsgruppen & på dagens schema stod det intervallträning i en brant uppförsbacke, så där sprang vi upp & ner massor med gånger!   Först med hundarna i koppel & sedan fick de springa lösa & Java drog gärnet kan jag säga, helt jävla galen den hunden alltså! *asg*

Blir inte så mycket mer skrivet idag, ska försöka lägga mig snart, men bjuder på en film från lördagens agilityträning:

Idag har vi varit i Kil där vi träffade Nathalie med Ella, Haylie & Armani. Java & Ella är ju superkomipsar & ÄLSKAR verkligen att springa runt med varandra, så självklart fick de gör det en stund.   Efter ett ordentligt race så tränade vi lydnad & freestyle, & efter det så gick vi en tur i skogen, så Java har fått göra lite av varje idag. *Känns bra*

Jag är skitsugen på att åka skidor med Java, men jag tvekar på att det kommer att gå då det är för varmt ute, så snön liksom bara försvinner...   Så jag får nog snällt vänta till helgen & se om det blir kallare igen så att man kan åka, för annars blir det nog jävligt slitsamt att ta sig runt spåret, vilket det iofs kommer att bli ändå.   Så kort sagt, mer snö & kyla eller vår, så vill jag ha det! 

På ett sätt visste jag att våra vägar nån gång skulle sklijas åt, men nu när det väl är här så känns allt bara för hemskt!   Vi har hållt ihop i snart 11 år, tänk er - 11 ÅR!!!! Han är DEN ENDA som ALLTID har funnits vid min sida & det går inte att räkna alla timmar jag har suttit hos honom & bara gråtit för att livet har varit för jävligt.

Han har inte bara hjälpt mig, utan även mina andra fyrfotade vänner har han snällt ställt upp med att hjälpa, allt från att nosa på dem, låta dem sitta på hans rygg, tvätta hovarna & haft dragkamp med svansen. Finns ingen häst som är så jävla snäll mot ALLA andra djur!

Jag kan verkligen inte beskriva vilken smärta jag känner inombords just nu, om psykisk smärta kan få hjärtat att brista på riktigt så kommer mitt snart, väldigt snart, att göra det. Jag kan knappt andas, så ont gör det. Fan vad jag älskar honom!

Vi har tävlat en hel del ihop, både i hoppning & dressyr med bra placeringar. Vi har vunnit ton-vis med klubbtävlingar & även värmlandsmästerskapen i dressyr! Han & jag är bäst tillsammans, det bara är så , det vet alla, ALLA vet att vi hör ihop, han & jag, nu & för alltid!

Jag har tillbringat många timmar på hans rygg, & jag glömmer dem aldrig. Nu tänker väl alla bara säga att jag ska tänka på de positiva minnena istället för att gräva ner mig i sorgen, men de som säger det förstår inte alls. Han är inte bara en häst för mig, utan hans hjälp hade jag inte funnits här idag, han har räddat livet på mig många gånger, han har visat mig att äkta kärlek faktiskt finns & vad det innebär.

Han & Magic blev bästa vänner, de myste tillsammans, åt tillsammans & busade tillsammans. De fick ett sånt starkt vänskapsband mellan sig & det räckte med att titta på dem tillsammans för att själv bli glad, men de ögonblicken kommer jag aldrig mer att få uppleva. Magic är ju (som ni redan vet) död sen en tid tillbaka & nu försvinner även Stjärnan...

Med honom kan jag känna mig helt fri, som om vi svävar fram tillsammans, han & jag, & det finns ingenting som kan stoppa oss just då. Även om han blir vild emellanåt så gör det ingenting för mig, för det visar bara att han lever & är ett djur med egna åsikter, han är ingen jävla maskin som bara gör som man vill, & det är just det jag älskar med honom!

Jag kan inte räkna alla gånger Magic har fått följa med på skritt-turer med mig & Stjärnan & då har vi njutit alla 3. Jag & mina grabbar var oslagbara, men nu slipptras vi, för alltid. Det kommer aldrig att bli som det var förr & det får ångesten inombords att öka allt mer. Hur ska jag klara mig utan dem?!

Jag vet inte så mycket mer jag kan skriva just nu, egentligen finns det hur mycket som helst, men det har liksom tagit stopp i huvudet, allt jag kan tänka på är att vi nu skiljs åt. Kanske, men bara kanske, om jag har en jävla tur så får jag träffa honom igen efter att han har blivit såld, men det är inget jag kan räkna med.

Som ni ser på bilden ovan så litade Magic & Champis verkligen på varandra, för hur många hästar tillåter att det ligger en hund mellan öronen? Och hur många hundar vågar gå med på nåt sånt?! Visst, jag stöttar Magic på bilden, men det var för att han inte skulle ramla ner då det var lite väl smalt att ligga där uppe.

Till & med Speed's rädslan jobbade Svampen bort, det tog tid, men det gick. Samma sak med Java, hon var också jätterädd för hästar förut, men nu har hon ingen respekt alls för dem (vilket iofs inte alltid är så bra), så Svampen lyckades verkligen bra även denna gång. Det är ju det jag säger - han är BÄST!

Jag har alltid sagt att när han blir pensionär så ska jag köpa honom, men nu blir det inte så eftersom jag helt enkelt inte har råd att köpa häst. Det svider, det gör förbannat ont, för vi skulle ju alltid hålla ihop, han & jag, always and forever! Så vad händer nu? Kommer vi att ses igen eller är vår tid helt slut?

Jag fick reda på allt det här i fredags, så det var detta det handlade om då, men jag fick inte föra det vidare för stallpersonalen, därför berättade jag inte allt då. Jag vet att en del blev mer eller mindre arga på mig för att jag inte bara kunde säga vem det var jag syftade på, men hur ska man kunna göra det när man inte får?!

Att Champis flyttar förändrar mycket i mitt liv, för inte nog att mina tävlingsplaner helt läggs ner (bortsett från klubbtävlingar i dressyr på Falken) så kommer jag även att sluta med ridningen efter sommaren. Champis är den som har fått mig att stanna kvar, men nu när han försvinner så försvinner även min motivation till allt som har med hästar att göra. Kanske ändrar jag mig nån gång i framtiden, det vet man ju aldrig, men som det ser ut nu så är jag inne på min sista termin...

Sådär gick det på dagens klubbhoppning med bäste Herr Svamp! Och vad säger man, han är ponny med allt vad det innebär, så jävla envis, men jag vann till slut kampen.   Och bäst av allt - jag åkte inte av, trots att det var nära!

Angående gårdagens inlägg, jag önskar att jag kunde berätta vem det gäller, men jag FÅR INTE göra det, annars hade jag gjort det redan igår. Men jag kan berätta att det inte är nån som kommer att dö, men våra vägar kommer ändå att skiljas åt, förmodligen för gott & det gör jävligt ont inombords!

Igår släppte "chocken" & jag grät hur mycket som helst, t.o.m på hockeyn, i den fullsatta baren så rann tårarna, men jag antar att jag behövde få ur mig det. Och idag mår jag mycket bättre, känner mig stark inombords, jag kommer att klara det här, det kommer att bli bra, trots att det är svårt att se det nu.

Bortsett från dagens klubbhoppning så har jag, Java & morsan gått en promenad på 2,5 km där Java fick gå med benvikt-manschetterna & som vanligt så brydde hon sig inte om dem, hon är van att få på sig massa saker, haha. Hon var helt vild ute, sprang som om hon blivit tokig & inte brydde hon sig om att det var halt på många ställen, ånej, hon sprang lika fort hela tiden. Min underbara energibomb, lilla duracell-kaninen, mitt vilddjur.   Finns ingen som är som hon!

Imorrn kommer Sirpa igen & jag & morsan ska gå en promenad med brudarna på dagen. På eftermiddagen är första träffen för fysträningsgruppen & det ser jag fram emot väldigt mycket, powerwalk står på schemat då!   Så Java kommer nog att bli nöjd imorrn när hon får spendera så mycket tid utomhus, men det förtjänar hon efter några tråkiga dagar.

Dagen startade med en långpromenad på typ 1,5 timmar i skogen tillsammans med Elin, Jasmine & alla hundarna. Java sprang hur mycket som helst & njöt av att ha så många lekkamrater att välja mellan!   Sen att det inte uppskattades lika mycket av de andra är en annan sak...

Efter det åkte vi hem & hann inte vara hemma länge innan Anna ringde, när vi hade pratat klart så var det bestämt att vi skulle åka till ridhuset & träna agility med henne & Per. Sagt & gjort, bara att lasta in brudarna i bilen & köra iväg.

Java var duktig måste jag säga, jag är jättenöjd med henne! Hopptekniksövningen gjorde hon superbra, hon rev nåt enstaka hinder några gånger, men annars gjorde hon allting rätt, t.o.m när vi utmanade hundarna genom att korta ner avstånden mellan hindrena så var hon uppmärksam & skuttade fram som om hon aldrig har gjort annat, det är min tös det!   När vi sedan körde tajta-svängar-övningen så visade hon åter igen upp en helt fantastisk sida. Hon är en mycket uppmärksam hund som läser av mig mer än jag själv tror, så det gäller för MIG att göra rätt så att även hon gör det. Både Per & Anna var med & hjälpte mig med tips på hur man kunde köra & så, så ett STORT TACK till er!

Fick lite filmat, så här kommer en film:

Nu ligger Java som en klubbad säl bredvid mig i soffan, hon är helt slut, haha. Men eftersom det är hockey ikväll, vilket innebär att Java kommer att vara ensam hemma några timmar, så är det bra att hon är så trött som möjligt, för säkerhets skull.

Idag har vi varit & vallat igen, ett pass jag inte alls är nöjd med då Java var helt fläng & knäpp. När vi kom dit så hade fåren rymt så fick vi valla tillbaka dem till hagen, något hon gjorde riktigt bra! När alla fåren var inne så var det dags att få in dem i den lilla hagen, & här fick vi problem då Java inte lyssna på mina kommandon utan gick mer efter "kan bäst själv". Till slut satte jag på henne linan & då gick det mycket bättre.

När fåren var på plats så fick morsan prova att valla för första gången & hon tyckte att det var roligt - men samtidigt läskigt då hon hade så stor respekt för fåren, haha. Det gick ändå ganska bra till slut & Java fick träna i både höger- & vänstervarv.

Efter en stund var det dags för mig att ta över & fåren släpptes ut i den stora hagen. Java var ganska trött vid det här laget & riktigt fläng! Hon gjorde några bra saker, men som sagt, jag är inte nöjd med henne då jag vet att hon kan så mycket bättre. Men man kan inte vara duktig jämt, alla har vi bra & dåliga dagar.

Bjuder ändå på en liten film från vallningen.

Senare idag blir det en promenad med benvikts-manschetterna som kom igår! Undra vad hon kommer att tycka om dem? Hon brukar reagera på saker de första minutrarna, sen går hon på som vanligt. Ska försöka få ihop ett träningsschema till henne idag, & sen gäller det bara att följa det!