Detta med självskadebeteende är väldigt tabubelagt & svårt att prata om, men ändå så otroligt viktigt att just prata om! Alla som skadar sig själva förstår, men hur är det med resten av befolkningen, kan de nånsin förstå? Det är svårt att sätta sig in i andras känslor & tankar, speciellt om man aldrig har varit i samma sits själv, men det går att komma väldigt nära bara man verkligen försöker. Att döma någon som skadar sig själv är fel, det är ingenting man gör för att känna sig cool eller kunna skryta om, utan det är ett sätt att överleva, att klara av allt det svåra som man möter i livet. En del tror att det är självmordsförsök, men som sagt, det är raka motsatsen.

Jag läste nånstans för ett par år sen om en som skrev om just självskadebeteende & hon gjorde ett "bra" exempel:
Vem tycker du mest synd om? 1. En gammal tant med cancer som hon har fått av sitt rökande. 2. En kvinna med armarna fulla av ärr & sår som hennes sjukdom fått henne att göra.
De flesta tycker nog tanten med cancer, även om hon på sätt & vis har åstadkommit det själv. Jag säger inte att det ena är värre än det andra, men det är en väldigt bra tanke.

I 10 år har jag levt med mitt självskadebeteende & jag hoppas nu att jag ska kunna klara mig utan det, men det är inte lätt vill jag lova. Jag saknar det, hur sjukt det än låter för er som är friska, & jag tänker på det flera gånger varje dag. Det som lockar allra mest är att åter igen börja samla tabletter för att sen kunna ta överdoser, men nej, mitt liv med självskador ska ta slut, därför låter jag inte dessa tankar & känslor få vinna, för jag är mycket starkare.

Detta är till dig som funderar på att skära för första gången, du kommer nog att tycka om detta, du kommer nog att finna blodet & smärtan beroendeframkallande & även om du tror att du kan kontrollera dig & bara göra några få som inte är så djupa & som kommer att läka fort. De kommer att bli djupare, de kommer att lämna ärr, de kommer att ta månader att läka! Och flera år för ärren att blekna! OM du tror att du kan hålla dig till ett enda område på kroppen så tänk efter igen. Det kommer att sprida sig när skinnet tar slut. Var beredd på att dra dig undan från andra, & att alltid känna skam. Och även om du är världens ärligaste person så kommer du finna dig själv med att ljuga för de du älskar. Du kommer dra dig undan när dina vänner försöker röra vid dig som om deras händer var doppade i gift, du kommer att vara livrädd för att de kanske känner något under tyget på din tröja eller helt enkelt för att det gör så ont att bli rörd.

Var beredd på att förlora kontrollen så mycket att du fruktar din nästa gång för att du inte vet hur djupt det kommer att bli. Vänta bara tills 10 st blir 100 st. Var beredd över att hela ditt liv kommer att kretsa runt att skada...skada...& att dölja det. Och vänta bara tills den gången du skär "för djupt" & du kommer att få panik över att det inte vill sluta blöda, över att sidorna gapar & du känner hur hela kroppen skakar. Du får panikattacker & du är livrädd, men du kan inte berätta för någon, så du sitter där ensam...& ber för att allt ska gå bra & du svär på att du aldrig ska gå så långt igen. Men det kommer du att göra, & du kommer att gå längre, men oroa dig inte, du kommer att lära dig att ta hand om dina skärsår så att du kan göra djupare & djupare & ändå undvika akuten. Och ju bättre du blir på att sköta om dina sår, desto djupare kommer de att bli.

Du kommer ljuga & försvara varför du finner dig själv spenderandes 200, 300 eller 500 kronor varje gång du går till apoteket. Du kommer känna hur ditt hjärta dunkar varje gång du går fram till disken för att betala dina varor. Fjärils stripes, 3 eller 4 olika sorters bandage, sår-rengörare, antibiotisk kräm, kirurgisk tejp, ärr-förminskare m.m Du kommer att stampa otåligt för att få kön att röra sig & för att ingen ska stirra på dig & undra vad du behöver allt det där för. Och på samma gång, i smyg, önskar du att någon märker det, någon som står i kön med famnen full med samma varor som du, någon som förstår, fast det händer ju såklart aldrig.

Fast detta kommer inte att vara det enda du spenderar dina pengar på, var beredd på att köpa en helt ny garderob! Långärmande tröjor i sommarfärger, armband, wristband, kängor, handskar, ja listan kan göras hur lång som helst.

Du kommer att börja titta på alla på ett helt nytt sätt, låta din blick svepa över deras kroppar efter något som helst tecken på självskadning, hoppandes att du kanske möter någon som dig så att du inte behöver känna dig så otroligt ensam. Du kommer inte ens att tänka på det, samtidigt som du sveper över deras vrister & armar, önskades att de är som du, men det är de inte. Du kommer att se hela rena armar & känna dig fruktansvärt skammsen & ensam.

Du kommer börja göra en massa saker ensam. Du kommer alltid att behöva tvätta din tvätt själv så att ingen ska se blodfläckarna på dina kläder & handdukar. Du kommer att få städa upp blod hela tiden, skrubba ditt badrumsgolv, torka bort blodet från tangentbordet.

Du kommer inte klara dig genom dagen utan att skära, när du minst anar det kommer du sitta på en offentlig toalett & sprätta bort sårskorpor med en nål som du har i din plånbok för nödfall. När du är riktigt desperat så kan allting vara något att skada dig med, en sax, en nyckel, en nål, ett gem, t.o.m en penna. Det spelar ingen roll vad det är, om du verkligen måste skada dig så kommer du hitta något.

Säg hejdå till saker som du förr tog för givet. Som att använda shorts eller kort kjol eller sandaler, pedikyrer, linnen. En normal sommardag på stranden eller simmandes i en pool kommer att vara blott ett minne för dig.
Var beredd på att klia, för det kommer klia..."Så mycket att det ser ut som att du har loppor eller någon hudsjukdom."

Du kommer bli en expert på din kropp samtidigt som du sakta förstör den. Du kommer att drömma om att skära, du kommer drömma om att bli avslöjad. Det kommer plåga dig dag som natt, det kommer ta över ditt liv. Du kommer önska att du aldrig gjorde det den där första gången för att du absolut HATAR att skära...Samtidigt som du älskar det & inte kan leva utan det.

...Du har blivit varnad!

Den texten hittade jag nånstans på nätet för längesen & sparat då den beskriver självskadebeteendet väldigt mycket, för de allra flesta av de där sakerna & känslorna stämmer helt & hållet. Fast jag tänker ju inte låta sommardagar på stranden eller simmandes i en pool vara enbart ett minne från förr, utan jag tänker återuppleva dem, trots alla mina ärr, för jag har lika stor rätt att kunna njuta av såna saker, trots min sjukdom som fått mig att gå så långt som till att skada mig själv.

Ett annat tabubelagt ämne är självmord, jag har ju försökt ta livet av mig många gånger, men lyckligtvis aldrig lyckats. I dagsläget kan jag inte förstå hur gärna jag har velat dött, & ändå har jag känt just den känslan i flera år! Så jag förstår fullt ut människor som säger att de inte alls förstår varför nån vill ta livet av sig, för om jag inte själv kan förstå det nu när jag mår bättre, så hur ska nån annan då ha chansen?!
En bra film om självmord kommer här:

Jag har också borderline, eller emotionell instabil personlighetsstörning som det egentligen heter, men ni som har läst mitt inlägg "Att kämpa för sitt liv" vet ju redan det. Jag är långt ifrån frisk & ärligt talat så tror jag aldrig att jag kommer att bli helt frisk, men jag kommer att lära mig att handskas med svåra saker på ett bättre sätt. Jag har redan kommit långt på min väg bort från allt som bara förstör, men jag vågar inte andas ut än, för det kan vända oerhört snabbt & så sitter man i skiten igen. Jag hoppas såklart att inte få något mer återfall, men man kan aldrig vara säker, för det kan hända även den bästa.

Har ni frågor om självskadebeteende eller om det är nånting annat ni undrar över så tveka inte att fråga! För vågar man aldrig fråga det man undrar över så kan man ju inte heller få några svar, eller hur? Jag är inte farlig & jag bits inte, så det finns ingen anledning att hålla inne frågorna.  

 

Anna

14 maj 2012 17:49

Återigen är jag full av beundran över att du skriver så öppet om ditt liv, Malin. Jag tror att du har helt rätt - för att kunna hjälpa sig själv och andra så måste man våga prata, våga bryta mot tabun.

Vill bara säga att du är stark och modig. Kram!

http://fantasium.se/photoblog

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har bloggandet flyttat till hemsidan helt & hållet. Så vill ni fortsätta följa oss så är det SuperMagic.se ni ska följa i fortsättningen!     ...

Igår var det en väldigt dålig dag, tuff, tung & mörk på alla sätt & vis, men jag tog mig levande igenom den. Eftersom jag inte mådde bra så tränade jag inget med hundarna, för jag ville inte riskera att tappa humöret & bli irriterad i träningen. Dem ...

Åter igen, tack för alla era kommentarer! Det är nyttigt att höra andras åsikter nu när jag själv inte är säker på hur jag ska gå vidare. Jag får svar från SLS (Lundehundssällskapet) imorrn eller under helgen, så vi får se vad dem har att säga. Rasen...

  Kommer jag nånsin att få uppfylla min dröm med att föda upp hundar? Först köpte jag Java, som min tilltänkta stamtik & vad hände med henne? Jo, hon blev sjuk & var tvungen att kastreras.  Sen köpte jag Rally & vad hände då? Jo, hon har fel på ...

Idag blev det inte alls som planerat.  Ingen Bira & ingen långis. Jäkla regn!! Visst, man kan ju faktiskt gå långisar även fast det regnar, men idag gjorde vi inte det. Jag hade ju sett fram emot en skön tur i solen liksom, men nope, inte idag.   ...