Detta är alltså ryggbilderna på Magic & Java där man kan räkna ländkotorna & Magic har 8 till skillnad från Java som har 7 (som de ska ha). Lite förvånad är jag över att det inte ser värre ut på Magic's bild, jag menar, räknar man inte kotorna så anar man inte att något är fel. I vilket fall som helst så känns det jävligt bra att Java bara har 7 stycken!

Igår blev det några korta träningspass här hemma, Java skötte sig riktigt bra större delen av tiden, hon börjar verkligen förstå vissa ord nu.   Vi tränar även flitigt vidare på "vänd" & emellanåt verkar hon fatta vad det innebär, men så kommer de gångerna då hon bara står & tittar på mig & ser ut som ett frågetecken, haha. Egentligen borde vi fokusera på lydnadsträning, men ärligt talat, det är inte alls lika roligt.   Får nog gräva lite djupare inombords för att hitta lydnads-motivationen igen.

Idag har jag handlat & brudarna har fått vara ensama hemma ett par timmar, & så har jag tränat lite med Java inomhus, tänkte faktiskt bege mig ut nu & köra ett litet slalompass, har ju tänkt att göra det varje dag, men så går det flera dagar emellan ändå.   Skärpning Malin! Måste bli bättre på detta med träningen, får inte slarva så mycket.

Om lite drygt en timme är det dags att åka till stallet där jag ska klippa Stjärnan - för 3:e gången detta år!   Han sätter hur mycket päls som helst, undra om han tror att han ska bo utomhus denna vinter? Eller kanske tror han att det kommer att bli sisådär 40 minusgrader?! Hur som helst så ryker pälsen inom kort.     

I April detta år så lät det såhär:

Idag låter hon såhär:

Så jäkla söt är hon, VARJE gång hon hör denna låten så sjunger hon för allt vad lungorna är värda!   Jag vet inte varför det är just denna låt, det måste vara något speciellt med den, för hon sjunger ju inte till någon annan. Hur som helst så är hon så jävla charmig & söt så jag tror jag dör!

Igår tränade vi några korta pass inomhus med fokus på att hon ska LYSSNA på vad jag säger & inte titta på hur jag VISAR henne, nånting hon har svårt för. De flesta hundar lär sig ju kroppskommandon mycket lättare än röstkommandon & Java är inget undantag. Jag satt helt enkelt på golvet & bara pratade med henne & lät henne prova sig fram, det gick ganska bra, hon börjar fatta att hon måste lära sig de olika röstkommandona för att få godiset.

Idag har jag tänkt att träna vidare på det, plus att vi ska gå en promenad ner till stan & tillbaka då jag har en sak jag måste fixa där. Annars vet jag inte riktigt vad som händer idag, har liksom inget planerat.

(Magic's röntgenbild.)

Detta med röntgen är ett ämne som ständigt diskuteras & jag tänkte dela med mig av mina åsikter & tankar om det.

För det första tycker jag att ALLA hundar, oavsett ras, ska röntgas. Många är emot detta då de säger att rasen inte har några hd-fel, men hur kan man säga det om man aldrig kollar upp det?  Några anser att hundar av mindre raser inte behöver röntgas då det bara är stora hundar som har dessa problem, men hur förklarar de då att det i vissa papillon-linjer finns mycket hd-fel? Papillon är knappast stora hundar...

Det råder många meningar om NÄR man bör röntga hunden, vissa säger att de bör röntgas strax efter sin 1-årsdag för att man ska få veta resultatet så fort som möjligt, de menar att har hunden bra höfter så har de & tvärtom. Samtidigt så tycker många att man bör vänta tills hunden är över 2 år just för att de ska hinna muskla sig ordentligt för att få ett mer rättvist & bättre (?) resultat.

Jag har valt att röntga både Speed & Java i tidig ålder, men det beror på att jag är så jävla nyfiken & inte kan hålla mig längre!   Magic däremot röntgades när han var 3 år, men det berodde mycket på min ekonomi. Hur som helst så tror jag inte att resultaten har påverkats av hur gamla de var vid röntgentillfället. Speed fick C, Magic fick B & Java fick A.

En annan sak som ständigt diskuteras är hur mycket valpar & unghundar ska få röra sig, vissa säger att det är farligt att låta dem gå i trappor & att de inte ska få springa hur mycket de vill m.m Andra säger att det inte är farligt att låta valparna leva livet utan massa begränsningar, & sen finns det såklart de som tycker nåt som hamnar mellan dessa två alternativ.

Med Speed var jag överbeskyddande, bar honom i alla trappor det första halvåret, även om hissen var trasig så bar jag honom 7 våningar, med rädsla för att han skulle få hd-fel om han gick själv. Han fick inte heller springa hur mycket han ville utan begränsades en hel del. Som jag skrev lite högre upp så visade det sig ändå att han hade hd-fel & då började jag tveka på detta med att skydda dem så mycket eftersom man inte kan vara mer överbeskyddande än jag var med honom. Java har fått sprungit fritt & även gått i trappor (inte flera våningar om ni tror det) sen första dagen hon kom till mig & då var hon 8 veckor. Vi gick ganska tidigt hyfsat långa promenader & hon lekte med massa hundar, emellanåt var jag orolig för hennes hälsa, men påminde mig om Speed's tid & lät henne därför få leva livet. Så jag är mer eller mindre övertygad om att arvet påverkar MYCKET mer än miljön & uppväxten, annars skulle väl inte den överbeskyddade hunden få hd-fel & inte den vilda? Eller?

Sammanfattningen av detta är alltså att jag tycker att alla ska röntgas, helst mellan 12-18 månader, men gör man det senare så är det bättre än att inte göra det alls. Ingen kan säga att deras ras inte lider av dessa fel förens de har kollat upp hundarna! För som sagt så är det inte bara stora hundar som får dessa fel.

Jag ska ju föda upp border collie & norsk lundehund & ett av kraven jag har på mina framtida valpköpare är att de röntgar hunden mellan 12-18 månaders ålder då jag som sagt anser att ALLA hundar, oavsett ras, ska röntgas! Det kvittar var andra uppfödare säger, man kan inte vara säker på nånting förens man har kollat upp det!

Vad tycker ni som läser detta? Håller ni med mig eller har ni helt andra åsikter? Våga skriv vad ni tycker nu!   

Mitt i allt det mörka så kommer ett ljus som lyser starkare än allt annat, så jävla skönt att min prinsessa är felfri på höfter & armbågar!   Den senaste tiden har jag verkligen spenderat mycket tid på sjukhus, senaste gången var igår då jag fick ligga där hela dagen med dropp & antibiotika eftersom jag blev jättesjuk under natten igår. Så Java's röntgen-resultat var mycket uppskattat!

Ett annat besked jag fått är inte lika positivt & det är att vi inte kom med på freestyle-tävlingen på MyDog.   Lottning brukar inte vara min starka sida & var tyvärr inte det denna gång heller, men vi överlever ändå.

I slutet av Januari debuterar vi i lydnad, eftersom freestylesäsongen är över nu & inte börjar förens i Maj så måste vi ju träna & tävla nånting annat!   Så det ska bli spännande att se hur hon mäter sig på lydnadsplanen.

Jag hoppas också att jag kan bli frisk snart så att vi kan träna massor & njuta av långa promenader, istället för att hon ska vara hos nån annan medans jag spenderar timme efter timme på sjukhuset. Jag BORDE ju ha haft allt mitt snart, vet inte nån som varit sjuk så mycket som jag har varit det här året, det ena bara avlöser det andra, kan det inte bara ta slut nån gång?! Jag har verkligen fått utnyttja folk så att de har tagit hand om Java, jag vill kunna ge tillbaka nånting till dem, men jag vet inte riktigt hur eller vad, mer än min tacksamhet såklart.

Nu när jag går på antibiotika så ska jag ta det lugnt, med andra ord 10 dagar till, så jag får fortsätta ta hjälp av andra när det kommer till promenader & sånt, lite träning inomhus kan jag fixa själv, men i övrigt ser det dessvärre mörkt ut. Sist jag gick på antibiotika så kraschade magen, så jag vågar inte hoppas på att jag ska må helt bra om 10 dagar, men den som lever får se.

Nu är min & Java's största tävling hittills avklarad. Jag är väldigt nöjd med min prinsessa som trots sin ringa ålder gjorde sitt bästa & klarade av att genomföra programmet - dessutom med svansen på topp!!!   Den här hunden kommer att kunna gå hur långt som helst, det gäller bara för mig att göra rätt. Vi slutade detta år på en 10:e plats av 13 startande i klass 1 i Agria Freestyle Cup, bättre placering nästa år satsar vi på! Lite coolt är det ändå att Java är den yngsta hunden nånsin som startat i finalen i Agria Freestyle Cup!!!

Vi åkte ju buss både dit & hem & på ditvägen så blev bussen fotograferad i en fartkamera eftersom han körde för fort!   Jävlar vad det blixtrade till, haha. Java skötte sig bra under busstiden, på ditvägen sov hon ingenting & på hemvägen sov hon hela tiden, lilla tjejen var helt slut stackarn.

Som alltid när man är iväg på tävling så måste man ju shoppa lite, trots att man egentligen inte behöver något. Java fick såklart gå med bland alla montrar & i folkmassorna & detta klarade hon helt utan problem! Jag köpte några ben till henne & sen så fick jag massor av smakprover på olika hundfoder som vi kan använda som träningsgodis.   Gratis är bäst som ni frågar mig, trots att det var jävligt tungt att bära på allt!

Idag återhämtar vi oss, eller ja, JAG återhämtar mig, Java är lika vild som vanligt.   Om ett par timmar ska vi åka iväg till stallet för att se på årets luciashow, en årlig tradition som jag har. Till veckan har vi lite planer, men exakt vad de innebär avslöjar jag inte än, den som väntar får se.

Nu är vi tillsammans igen, jag & Java & det känns härligt!  Jag har verkligen saknat henne massor, min älskade prinsessa, & med tanke på hur vild hon är nu så tror jag att hon har saknat mig också.   Att leva på sjukhuset har ändå gått rätt så bra, jag har fått den behandlingen jag verkligen behövde & ville ha, så jag är nöjd, det har helt klart varit värt det!

På lördag är det dags att åka till Stockholm för att tävla i Agria Freestyle Cup!   Våran form inför tävlingen är förvånadsvärt bra ändå, jag har precis tränat ett pass här hemma & hon är supertaggad & gör allt & lite till. Vanligtvis inför tävlingar så brukar man träna massor, men min & Java's uppladdning inför AFC har skett på olika platser, ifrån varandra, men det kanske ändå inte är så dumt? Vi är ju så glada att äntligen vara tillsammans igen så ALLT vi gör är skitroligt!   Ska jag vara ärlig så är jag mer orolig för MIN form än för Java's då mitt blodtryck har varit väldigt lågt en tid & jag blir yr & det svartnar för ögonen varje gång jag reser mig, men, men, jag ska göra mitt bästa på tävlingen.

Ikväll är det dags för hockey igen, morsan kommer hit & umgås med mitt monster under tiden så att hon slipper vara ensam, perfekt!   Hon har ju redan varit ensam några timmar & jag tycker inte att hon ska vara ensam hur länge som helst, även om det numera inte är några problem alls att lämna henne.

Ska försöka fixa årets julkort någon dag snart, tänkte vara ute i god tid, men då hamnade jag på sjukhuset istället, så nu blir jag nästan sen med det, men det är så livet är, det blir inte alltid som man har tänkt sig.