Imorse ville Bira (för första gången) sova i min säng, så då fick hon göra det. Java var då också TVUNGEN att göra det, för hon vill inte att Bira är närmast mig när jag ligger i sängen, det är hon väldigt hård med, varför vet jag inte riktigt. Men där låg jag & 2 stora damer, så jag kan ju säga att jag inte hade svängutrymme direkt...  Snarare tvärtom, det var lite trångt.

Dagens långis blev tillsammans med Olle på drygt 1 timme & 45 minuter. Så lång tid brukar inte sträckan ta, men det är jobbigare med snöoväder, plus att vi fick en ny stundent på halsen.  Han hade gått vilse & skulle till Campus, sen ångrade han sig & skulle till Coop, så han fick gå med oss eftersom vi skulle åt det hållet. Java tyckte dock att han var läskig så hon var inte alls nöjd den sista biten hem.
Java & Bira fick ju gå i koppel hela vägen & stundtals blir man vansinnig på dem. Imorrn tänker jag lägga upp en ny taktik inför långisen eftersom vi ska gå ner till stan, mycket trafik längs vägen så då kan dem inte "fara & flyga" hur som helst.  Haha, nejdå, riktigt så illa är det inte, men dem behöver inte träna inför draghunds-SM.

Nu har Bira åkt hem & jag har tagit en dusch, precis vad jag behövde efter en svettig promenad (måste lära mig att inte sätta på mig för mycket kläder när det är varmare ute). Java tuggar glatt på ett fruset märgben, & ja, hon får ett tuggben varje dag, det är bra för tänderna & hon gillar det så mycket att jag tycker att hon är värd det. Sen vad andra har för åsikter spelar egentligen en mindre stor roll, för jag kör såhär till mina hundar.

Resten av kvällen blir lugn, jag är verkligen helt slut efter långisen. Min kropp skulle nog vilja vila ett par dagar, men nope, Java behöver promenaderna, & ja, det gör jag också!

Under dagen har jag varit i kontakt med Stefan Rosén & ReDog. Fick en tid bokad hos dem i Västerås måndag den 17 Febrauri, & fram tills dess gäller laser + vibb 2 gånger/vecka, samt koppelpromenader. Det blir med andra ord 3 lååånga veckor framöver, inte bara för mig utan även för Java som redan nu är mer vild än tam många gånger när man är ute & går. I Västerås kommer både Stefan & en veterinär att kolla igenom henne, & förmodligen kommer dem att utföra röntgen, medicinering, 4Leg Check, Värmekamera m.m Jag ser pengarna flyga iväg, men vad gör man inte för den som betyder mest av alla?  

Vi får försöka köra mycket hjärngympa, annars kommer hon väl att explodera till slut. Fast det kanske hon gör ändå...? Och alla långpromenader ska ske med BoT-täcket så det är väldigt bra att jag redan har ett, annars hade det blivit ännu en kostnad nu. Jag önskar att pengar inte var ett problem, men det är det, jag har inte obegränsat med pengar, så jag hoppas att det här håller sig på en hyfsat bra nivå & att Agria ersätter det mesta (men det tror jag inte att dem gör). Måste skicka in papperna till dem redan imorrn & sen hoppas på ett snabbt svar så att jag vet om jag ska fortsätta skicka in papper från besök eller om det inte behövs (för ersätter dem ingenting så är det ju helt onödigt för mig att hålla på att skicka in papperna).

I somras/höstas när Java var sjuk så erbjöd sig folk att vilja bidra med en liten slant för hennes veterinärvård & om inte detta går på försäkringen så kommer jag att skaffa ett konto (eller nånting sånt) där folk mer än gärna får hjälpa till lite på vägen. Det känns oerhört fel att "tigga pengar", men jag vill verkligen kunna få Java frisk igen, hon är ju bara 3 år gammal, inte ska väl hennes tid vara slut än? Hon har så mycket kvar att ge, men om vi kommer till ett läge där vi inser att hon aldrig kommer att kunna leva ett normalt hundliv så kommer jag att välja det enda rätta beslutet, hur ont det än må göra. Usch, jag gråter bara jag tänker på det, min fina fina tjej, hon bara måste bli bra.  Om det nu visar sig att det "bara" är en grym överansträngning så kommer jag nog att gråta glädjetårar istället, för då kommer hon att bli bra igen. Skulle det däremot visa sig vara nånting helt annat så har jag ingen aning om hur framtiden kan komma att se ut...

Den här dagen har vi spenderat hemma hos morsan, Anders & Farro. Java var väl sådär nöjd med tillvaron när valparna lekte, men hon gör ju inte mer än att bara låta helt galen.  Rally var nog mer med på noterna.

Imorrn kommer Bira igen & på dagen ska vi gå en långis tillsammans med grannarna.  Eftersom Java MÅSTE gå i koppel & Bira inte kan sköta sig lös när hon inte får brottas/springa med Java så innebär det att BÅDA snällt får acceptera att det är koppel som gäller. Jag har fortfarande svårt att förstå att det förmodligen kommer att vara såhär en lång tid framöver. Jag saknar redan våra fria skogpromenader, får försöka ersätta dem med hjärngympa & styrkeövningar. Fast övningarna får såklart vänta tills jag har pratat med Stefan, som jag ska ringa imorrn.

Känner mig ganska låg, men det kan nog vara mycket trötthet, för ÄNTLIGEN har jag kunnat börja sova igen!!  Helt sjukt, så förbannat jävla skönt att sova! Hoppas att det fortsätter såhär nu, så kanske hade min läkare rätt om att medicinen skulle hjälpa, efter över en månad?! I vilket fall som helst så njuter jag av nätterna, så underskatta aldrig sömnen gott folk.

Blev visst inget inlägg igår, jag kom på det ganska sent & då var jag för trött för att orka skriva något. Så kan det gå ibland.

Idag är vår flock tillfälligt komplett igen, för min lilla räv är här!  Hon är pigg & glad, full av energi, men kan koppla av & är hur mysig som helst. Nån som håller på att växa upp? Hennes skendräktighet har nog gett med sig, för sist jag träffade henne så var hon som en sur gammal kärring.  Så visst är det skillnad, stor skillnad.

När Java var runt 1 år så fick hon problem med ryggen & behandlades med bland annat mängder & månader med skrittpromenader. Det var samma fel då som det är nu, vilket betyder att det BORDE vara samma rehab nu, under lång tid. Jag har pratat med Helene som "behandlade" henne då & ska ringa till Stefan på måndag & höra vad han har att säga. För när man har lite mer fakta så kanske han rekommenderar nånting annat? Helt klart värt att testa prata med honom, & skulle han vilja kolla på henne direkt (alltså inte kunna vänta till slutet på Feb) så tvekar jag inte, utan sätter mig snällt i bilen & kör till Västerås.

Detta innebär ju såklart att jag kan glömma allt vad tävlingar & härliga fria skogspromenader under några månader.  Självklart är det viktigaste att hon blir bättre, men åter igen grusas våra vägar av dessa sjukdomar/skador, varför? Kommer det alltid att vara så? Tävlingarna är bland det bästa vi båda vet, speciellt agilitytävlingarna, & så våra älskade skogspromenader med fullt röj, bara som borta. Vi får ju se vem som går i taket först av detta, jag, Java eller Bira. Förmodligen blir det jag när brudarna vägrar att acceptera koppel.  Haha, kan se det framför mig. Måste försöka latja till det lite mitt i allt det gråa.

Imorrn är jag grymt sugen på att åka iväg på hundträffen med Rally, men jag vet inte om jag vågar.  Nu tänker jag på klon, den är fin som den är nu, pulpan håller sig hel & det gula nagellacket skyddar lite tillsammans med hennes gula socka. Hon tar ju långpromenader varje dag & det går bra, men hur skulle det bli på en så stor hundträff? Vågar jag chansa? Eller är det bara dumt? Det kommer ju fler träffar, även om jag verkligen, verkligen vill dit så skulle jag ångra mig som fan om klon sprack igen. Så nej, vi får nog hoppa över den imorrn, även om det känns jävligt surt.

Istället behöver vi åka till Granngården & fixa nya fodertunnor eftersom Loppis lyckades ha sönder Java's igår. Den var i plast & lite trasig & så tog hon i på fel ställe & då sprack allt. Jag har lagt hennes foder i plåtfodertunnan nu för att behålla så mycket av auromen i maten, men den tunnan vågar jag inte ha framme när hon är ensam, för den går inte att stänga "hundsäkert". Så därför behöver jag en ny, & då kan jag lika gärna köpa en till Rally's mat också, så är det avklarat.

Dagens koppelpromenad blev ansträngade då Bira & Java ville dra gärnet & absolut inte gå i koppel! Så det slutade med att Carina fick ta Bira, för det gick inte att gå med dem båda själv, haha. Så ja, det lär bli en lååång vecka nu med bara koppel för Javas del.

Igår kom jag på att Java haft problem med ryggen när hon var yngre, så nu håller jag på att friska upp minnet & prata med dem andra som var "inblandade" då. För jag minns inte sådär jättemycket själv, jag minns t.ex inte vart i ryggen problemet satt. OM det är samma ställe som nu så kanske det är viktigt att ta upp detta med Stefan? För OM det är samma fel så kommer det inte att gå över på en vecka...  Jag är ju fantastisk på att forma katastroftankar i huvudet så det är väl ungefär vad jag har gjort hela dagen idag.

Men vi kämpar på, långa koppelpromenader & massage 2 gånger/dag. Låt oss hoppas att det hjälper.

Eftersom Java har blivit lite konstig i vissa situationer så bestämde jag mig för att låta Stefan Rosén kolla igenom henne ordentligt, & vi fick en tid idag. Han berömde oss för att hon var så fin i hullet, bra & jämt musklad, samt att hon hade väldigt mjuka leder. Hon var dock spänd under hela undersökningen, men det visste jag redan innan att hon skulle vara (eftersom hon är osäker på främmande människor & speciellt män). Han sa också att hon är högre bak än vad som är normalt för bc's & det är en sak jag har hört förr, så ingen nyhet alls. Det gick jättebra ända tills han kom till ländryggen, då reagerade hon ganska ordentligt. Han kände lite fram & tillbaka, men samma reaktioner på samma ställe hela tiden. Så förmodligen är hon överansträngd & därför väntar nu koppelpromenader en vecka framöver. Efter det så ska hon få leka med Bira för att se om hon fortsätter att vara avvaktande där eller om hon är bra igen, är hon inte normal så ska hon tillbaka för fler laserbehandlingar (som hon fick en idag).

Såhär skrev Stefan i hennes journal:

"Java rör sig normalt i skritt & trav.
Hon är en högrest hund i länden.
Har inga onormala ledfyllnader i något ben.
Bra svikt & mobilitet av bröstkorgen & främre ländrygg.
Från L3 & bak till korsryggen är hon spänd & stram i muskler samt ömmar vid intraspinal palpation.
Tecken på överansträngd muskulatur.
I övrigt är hunden välmusklad.
Fin i hullet.
Bra medmobilitet."

Och som sagt, är hon fortfarande konstig om en vecka så ska hon tillbaka för laserbehandlingar & vibb 2 gånger/vecka tills dess att han kommer tillbaka om cirka en månad då han vill titta på henne igen. Så låt oss hoppas att detta går över nu med enbart hjälp av vila. Långa koppelpromenader plus massage 2 gånger/dag är ordern från specialisten & den ska vi följa ordentligt.

Hela besöket blev mycket billigare än jag nånsin kunnat föreställa mig så jag ångrar inte för en sekund att jag valde att åka in med henne. Jag känner mina hundar så väl att jag märker direkt om nåt inte är som det ska eller brukar vara. Hellre åka in i ett tidigt stadium än när det kanske har gått så långt att det krävs mer komplicerade behandlingar.

Efter att vi hade kommit hem & vilat nån timme så fick Java ett ben som var mycket uppskattat! Dock så höll det inte så länge, men det brukar ju inte ben göra här hemma.  Hon är ju som värsta strimmelmaskinen, haha.

Imorrn är Bira tillbaka i flocken & då väntar en långis tillsammans med Carina & Clara. Vart vi kommer att gå vet vi inte än, men i vilket fall som helst så kommer ju turbodamen att få gå i koppel hela tiden. Jösses, hon kommer att vara som värsta vildhästen innan den här veckan är slut.  

En önskan gick i uppfyllelse, jag fick en perfekt vinterdag på min 27-årsdag! Så jag, Evelina & hundarna drog ut på fältet & in i skogen & det var superskönt! Självklart följde kameran med, här kommer en del av korten, fler finns på hemsidan.

Det var helt underbart att få träffa min lilla räv igen!  Hon var så pigg, glad, allert & sprallig, full av livsglädje. Jag saknar henne som fan, men än är jag tyvärr inte redo för att ta hem henne, även om jag förmodligen tar hem henne nåt dygn snart igen för att mysa ordentligt. Det känns ändå oerhört bra att hon trivs så bra hos Evelina & Shandi, för jag behöver inte oroa mig för henne. Men visst har jag Rally-abstinens!

Idag är det exakt 1 år sedan jag hade Bira första gången. Tänk att det redan har gått 1 år, jösses, det känns som några månader, samtidigt som det känns som att hon alltid har tillhört vår flock. Vi har kommit långt under denna tiden & jag har lärt mig en hel del, precis så som det ska vara.  

Senare idag ska vi hem till farsan & äta, födelsedagsmiddag ni vet.  Annars så blir det rätt så lugnt, har bara sovit 4 timmar inatt så jag är rätt så sliten & behöver vila.

Imorrn startar vi dagen med ett besök på Solstaden där Java ska gås igenom ordentligt. Så då får jag svar på om det är nåt fel på henne eller inte, & är det inte det så måste hon ha en dålig period i livet! Idag har hon dock sprungit massor med både Bira & Shandi, vilket inte hör till vanligheterna längre. Eller ja, hon springer med alla hundar utom Bira, dem leker ju så extremt fysiskt så jag tror att det beror på det. Men, men, imorrn får jag förhoppningsvis lite svar.

Ett besök på hund- & kattspecialisten stod på dagens schema. Så jag, Loppis & hundarna tog bussen till Råtorp & sen gick vi därifrån till Våxnäs & affären. När vi gick över fälten så fick brudarna springa lösa & Java sprang faktiskt lite grann!  Inte alls som hon brukade göra, men ändå mer än hon har gjort den senaste tiden.

På djuraffären köpte jag flera olika ben till damen i svart & vitt, måste ju testa vilka som håller längst så att jag kan avgöra vad som är bäst att köpa. Hon är ju som en strimmelmaskin när det gäller tuggben, så vi får testa oss fram.

Efter lite handling så tog vi bussen hem igen, & även om vi inte har gått särskilt mycket så vilar vi nu allihop. Mitt knä är fortfarande inte bra efter alla promenader i snön, men jag låter mig inte hindras av det, ånej, det ska göra bra mycket ondare om jag ska sluta med promenaderna! Herregud, jag har ju precis kommit igång ordentligt, men det är tack vare Carina & Olle (som äger Clara), för vi har liksom dragit ut varann.  Skitbra med såna personer, & att vi dessutom kommer väldigt bra överens gör ju inte saken sämre.

Fick även hem ett paket idag med stegräknare åt hundarna!!  Nu ska det bli spännande att se om dem kan tänkas fungera "rätt". Jag är lite skeptisk till dem, det kan jag ju ärligt säga, men dem kostade inte så mycket så det är värt ett försök. Kan ju slå vad om att Rally inte kommer att gå lika många steg som Java, haha, för lilla räven tar väl inte många steg i onödan.  

På tal om Rally, hon är ju skendräktig nu. Svullen både där bak & pupparna, samt att hon är grinig mot andra hundar, bäddar överallt & äter mindre än vanligt. Tänk att hon blev det på första löpet, hur vanligt är det? Hon är ju fortfarande "valp" själv...

Java håller ju på att byta foder nu & visst att jag tycker att hon ser smalare ut, men när jag vägde henne idag så fick jag chock!!  Jag trodde först att det var fel på vågen, men efter att ha vägt Bira så insåg jag att nej, vågen stämmer. Min stora tjej har gått ner till 15,2 kg!!  What, när hände det liksom?!  Funderar på om hon är fin i hullet nu eller om jag ska öka maten lite, avgör det i samråd med specialisten som ska kolla på henne på onsdag. Bira däremot ligger stadigt på sina 26,8 kg.  

Ikväll blir det mat på en restaurang då morsan inte kunde imorrn. När man fyller år så får man ju välja mat fritt, så då valde jag ett ställe där dem har den absolut godaste kebaben som finns. Så nja, restaurang kanske är fel ord, en pizzeria är det väl, men den påminner mer om en restaurang.

Imorrn blir det förhoppningsvis fint väder & en långis med Ewe & hundarna. Isf ska jag ta med mig systemkameran & ta massa kort som jag sen ska använda till ett projekt.  Så våga inte ställa in nu Ewe!!  

Sist, men inte minst så har vi idag haft besök av en från Riskbyggen. Han gjorde lite ändringar vid fönstren & gav oss lite tips på hur man kunde få det varmare i lägenheten, & jag tror att det redan funkar, för det känns inte lika kallt här inne. Men det tar säkert ett tag innan man känner en större skillnad. Men det går äntligen åt rätt håll.