Idag har det verkligen varit fullt upp. Tog en lång sovmorgon (vilket behövdes), åkte till IKEA & köpte en kulbana (tack Lisa för tipset!!), sen till djursjukhuset för laser & vibb, sen hade jag terapi, efter det blev det lite träning med kulbanan, & nu har vi precis kommit hem efter en långis. Men det är skönt med såna här dagar emellanåt, så att man håller igång & inte bara fastnar vid datorn.

Java tyckte att hennes nya hjärngympaövning var superskoj!  Hon började med att slå på den med framtassarna, när inte det funkade så gick hon runt & bar på den. Det gav inte heller någon utdelning & då började hon bita i kulorna & DÅ kom första belöningen! Jag körde bara några minuter åt gången, för hon blev snabbt trött. Passade på att filma vårat 2:a pass:

Imorrn antar jag att Bira kommer, & förutom det så har jag terapi (för tredje gången den här veckan!) innan det blir en långis på kvällen. Har även tänkt att ta minst ett träningspass med kulbanan även imorrn, både jag & Java gillar den ju, så why not?

På fredag kommer bästa Em hit & sen blir det full rulle hela helgen!  Så det lär inte bli mycket datortid, men jag ska försöka att uppdatera bloggen varje dag ändå. Vet vem, det kanske kommer att finnas massor att skriva om.?  

Idag har vi gått hemifrån till Norrstrand där vi hälsade på morsan, Anders & Farro. Farro blev jätteglad över att träffa Java, men det vore ju synd att säga att det var ömsesidigt.  Haha. Java avskyr verkligen valpar.

För första gången i sitt 3-åriga liv fick hon träffa på en radiostyrd bil. Den var lite läskig i början, som ni kan se på filmen nedan. Men efter ett tag (efter att jag hade stängt av kameran såklart) så gick hon över till att ta den istället. Hon siktade på däcken & skulle ta den jäveln, haha. Det fick hon dock inte, för vi ville ha bilen hel även efter vårt besök.  

Imorrn blir det en långis med Evelina, Shandi & min älskade Rally!!  Shit vad jag saknar min lilla räv, ska bli underbart att träffa henne imorrn. Jag hoppas att jag får ordning på min sömn & det andra snart så att jag klarar av att ha henne själv igen. Jag saknar henne dock så grymt mycket att jag kommer att ha henne hemma ett dygn, ska bli så himla mysigt att få sova med henne nära nära en natt.  Jag längtar till dagen då min flock blir komplett på heltid igen.

Den 1 April 2011 hittade Java sin favoritlåt & sen dess har den hållit sig kvar! VARJE gång hon hör melodin så börjar hon sjunga, så jävla söt.  Idag var det 3:e gången jag filmade henne & såhär har utvecklingen gått.  

Hon kan allt den lilla tösen, haha.

Så nu är hon alltså hemma igen & det känns skönt, jag har saknat henne! Åter igen frågar jag mig själv vad folk utan hundar gör?  Det finns ju inte ett smack att göra, varför ska man ens gå upp ur sängen? Och ensamheten, nej, ett liv utan hund är inget liv för mig, så är det.

Imorrn blir det en promenad!  Kan låta "löjligt" men jag har längtat efter en ordentligt promenad ett tag. Runt jul & nyår blev det ju ganska dåligt med promenader & sen åkte hon ju bort. Så en härlig promenad är precis vad jag vill ha imorrn, låt oss bara hoppas att vädret är någorlunda okej, uppehåll tycker jag att det kan vara iaf. Nån som vill följa med på en långis? Bara att höra av sig isf!

Tidigare under dagen såg jag på den senaste Chucky-filmen & även om dem andra var värre så var denna hemsk! Jag hoppade & skrek till flera gånger, fan alltså vad jag hatar skräckfilmer!  Jag vill inte se dem, men jag vill ha sett dem. Går det ihop för er? Haha.

Nu är det snart dags för Java att få kvällsmat & jag ska väl också passa på att äta nåt då. Sen (om damen inte bara vill sova) så kanske det blir en litet träningspass inomhus. Ni anar inte hur mycket motivation man kan samla på sig när man inte har dem nära.  

Saknar även Rally jättemycket.  Men jag & Evelina ska förmodligen ses både till helgen & under nästa vecka, så då får jag passa på att tvångskela med henne, haha. Min lilla räv, nog har hon en stor plats i mitt hjärta även hon.  

Vad gör man när man är hundlös? Jo, man ligger i sängen nästan ett dygn i sträck, äter "frukost" för att sedan förflytta sig till liggande ställning i soffan där man ser på en film.  Visst låter det ansträngande? Haha.

Har fått önskemål om att lägga upp fler videor här från träningspass & sånt, så det ska jag försöka göra, när jag har nån hund hemma att träna med & filma.  För 2 år sedan la jag upp en film här i bloggen när jag tränade röstkommandon med Java, & det var när hon precis hade lärt sig tricket "eller hur". Om man jämför den filmen med hur hon utför det tricket nu så, ja, vad ska man säga? Det var bättre förr!  Vill ni se den filmen så finns en länk här till höger som tar er till det inlägget.

Tänk, för 3 år sedan fick jag hem min lilla prinsessa, eller ja, då hade jag haft henne i 4 dagar. Hon var farligt söt redan då & jag ångrar inte en sekund att jag tog just henne! Men ska ärligheten fram så var det ju inte kärlek vid första ögonkastet, nope, det tog ett dygn innan det blev vi.  Valparna var 5 veckor när jag & Erik träffade dem för första gången, & såhär såg Java ut då:

Jag tror att hon höll sig ganska lugn den första veckan i sitt nya hem, sen kom hennes riktiga jag fram & sen dess har inget varit sig likt!  

Och ensamhetsträningen var brutal i början, jösses, jag trodde aldrig att jag skulle kunna få henne att vara lugn när hon är ensam, men tji det fick jag!  Nu är hon ju iofs på spaning efter allt ätbart som kan finnas när hon är ensam, men det är ingen stress i henne som det var förut. Kolla på filmen nedan så förstår ni vad jag menar.

Jag är så glad över att ha henne som MIN, ingen kan ta henne ifrån mig, det ska alltid vara vi två.  Äkta kärlek varar för evigt. Jag hoppas att hon nu kan få vara frisk framöver så att vi kan göra massa ROLIGA saker istället för att spendera alltför mycket pengar på djursjukhus, även om jag såklart inte tvekar på att göra det om det behövs. Stackarn har inte haft ett enda år som frisk, jag tror att hennes längsta uppehåll mellan olika sjukdomar har varit ett halvår. Usch, det har varit väldigt jobbigt för mig, men värst har det såklart varit för henne. Så låt oss hoppas att hon får vara frisk nu!

För första gången sen i våras, i April närmare bestämt, så tränade vi LYDNAD igen!  Java kom ihåg det mesta, även om hon inte gjorde momenten klockrent, men det förväntade jag mig inte heller. Jag var ute efter att checka av läget samt ha bra attityd i damen, & båda dem sakerna fick jag. Så jag är jättenöjd, min duktiga tjej.  

Rally fick också träna lite. Vi körde inkallningar & lite slalom. Hon har blivit så positiv till träning, hon är fortfarande väldigt svårlärd, men viljan kommer mer & mer. Magic var ju rena geniet, synd att inte det gick i arv.  

Efter träningen föll båda hundarna ihop på golvet, helt slut. Jag kan i såna lägen känna mig nöjd, för då är dem nöjda.  

Om några timmar ska jag åka iväg på hockey & då får tjejerna vara ensamma hemma. Jag har varit iväg & köpt lite ben (& ett par leksaker till Java's födelsedag) som dem ska få när jag åker. Jag brukar alltid ge dem nåt att pyssla med, kanske mer för min egen skull, bättrar på samvetet lite.  

Imorrn blir det hundkalas hos Anna & Erik i Sunne!  Det ser jag verkligen fram emot, skönt att komma bort från vardagen & umgås med trevligt folk.  Java & Tintin älskar ju att springa med varann ute, så vi får hoppas på att vädret blir bra så att dem kan röja gärnet. Detta blir första gången som Rally träffar dem, men hon kommer väl att ligga på rygg som vanligt.  Haha.

Som alltid den här dagen på året så tänker jag på min kung. Han var så bra, så underbar, helt klart bäst. Ingen kommer nånsin att kunna ersätta honom, & jag kommer aldrig att glömma honom, aldrig nånsin. Dem få åren vi fick tillsammans förändrade hela mitt liv. Han fick mig att upptäcka hundvärlden & för det är jag honom evigt tacksam, för jävlar vilken underbar värld det är!!  Han visade mig vad livet kan erbjuda, & han lärde mig att oavsett hur ont saker & ting gör, så är det värt kampen. Alltid.

Med facit i hand så är jag övertygad om att han hade ont hela livet, 4,5 år i smärta. Ändå älskade han livet. Han tog tillvara på varenda dag, han tvekade inte utan levde så gott han bara kunde. Och kunde han leva med en så stark fysisk smärta så måste jag kunna lära mig att leva med min psykiska. Eller? För mig finns det hopp, en dag kanske jag är helt fri från mina psykiska sjukdomar, & det är det jag måste fokusera på. Framtiden. Magic fick aldrig chansen att återhämta sig & bli frisk, utan hans tid här tog helt enkelt slut.

Jag tänker ofta på hur mitt liv hade sett ut utan honom, men jag kommer aldrig fram till nånting. Det är liksom bara tomt, helt svart. Han fyllde mig & mitt liv med glädje & en styrka som inte går att beskriva med ord. Han visade mig vart jag hör hemma. Och jag ska alltid minnas vem det var som hjälpte mig in på rätt spår.

Vi hann ändå med ganska mycket på 4,5 år, trots att dem sista 9 månaderna bara bestod av undersökningar, provtagningar, rehab & mediciner. Vi tränade & tävlade agility, lydnad & freestyle, ställde ut honom en del, samt tränade lite viltspår. Och dessa reslutat uppnådde vi:
Agility: 1 pinne i agilityklass 1.
Lydnad: LP1
Freestyle: FD1
Utställning: SE NO UCH, samt BIM på rasspecialen 2007 med 96 (!!) lundehundar anmälda!

Han var till en början väldigt svår att träna med, för det tog tid innan jag hittade rätt belöningar, men sen lossnade det & allt flöt på. Han var väldigt lättlärd & lärde sig saker oerhört snabbt. Han var ett geni helt enkelt, så han hade kunnat komma hur långt som helst om inte skadan hade hindrat honom.

3 år har gått fort, samtidigt som det känns som att det var jättelänge sen vi var tillsammans. Min älskade finaste kung, jag glömmer dig aldrig, du finns för alltid kvar i mitt hjärta. Always and forever.

När det regnar ute så kan man leka inne.  Bira har världens tålamod med Rally inomhus, & Rally, ja hon fjäskar så mycket hon bara orkar. Java vill ju aldrig leka inomhus, men Bira har ingenting emot det, till Rally's stora glädje.

Jag har varit i stan på terapi & det var en väldigt jobbigt samtal med mycket tårar & viktiga insikter. Det kommer att bli bra till slut, det vet jag, men vägen dit är inte lätt. Jag måste kämpa som satan för att ta mig igenom jobbiga stunder, men så länge jag har hopp & vilja så kommer jag att lyckas. Min terapeut tror på mig, & ja, det får mig att också göra det. Jag är så himla glad över att jag har fått just henne som terapeut, efter alla år med mindre bra terapeuter. Så jävla trist bara att hon försvinner om några månader, men det är inget jag tänker tänka på nu.

Om en stund blir det eventuellt en promenad i regnet, har inte bestämt mig än. Kan ju inte påstå att det lockar att sätta på sig regnkläder & reflexer & ge sig ut, haha. Tjejerna överlever en dag utan långpromenad, bara dem får mat så är dem nöjda.  Speciellt Java!  

Imorrn blir det en tripp till Hund- & kattspecialisten där jag ska köpa tikskydd till Rally, så att jag har ett när hennes löp sätter igång. Jag TROR ju att det är på väg, men jag kan ha helt fel. Hur som helst så kommer hon nån gång att börja löpa, så tikskyddet kommer jag ju att behöva nån gång, även om det kanske tar lite längre tid innan.

Bilderna ovan är tagna av nån som heter Maria & det var på tävlingen i Kristinehamn. Kul att hitta kort på min prinsessa som andra har tagit!  

Idag har det blivit agilityträning, kort skogspromenad, & en långpromenad. Så ja, både jag & tjejerna är trötta nu. Däremellan fick jag spel på min datorn som var segare än segast, så min lillebrorsa har installera om allt så nu får vi hoppas att den vill samarbeta igen!

Agilitypasset var väl inte superbra, eller nja, jag är nöjd med Java, hon gör så gott hon kan.  Rally var duktig i början (innan vi började filma), men när kameran kom fram så krånglade det lite. Men hon är duktig ändå, hon är inte ens 7 månader & kör redan kombinationer & mindre banor! Så långt hade inte Java kommit i den åldern kan jag ju säga. Här får ni iaf en liten film på spektaklet:

Nu ska jag & tjejerna skutta i säng, ska bli underbart att krypa ner i sängen efter en hård dag!