Dagen har i stort sett bara handlat om DBT:n. Startade dock dagen med att dammsuga hela lägenheten & sen duscha, & ja, det var skönt att komma igång & få det gjort direkt.

På DBT:n, som idag var gruppterapi, så blev det väldigt jobbigt en sväng. Vi gick igenom hemläxan & just nu jobbar vi med känslor & då skulle vi beskriva vilka känslor & tankar vi hade i vissa situationer. Jag valde att ta en situation som jag lätt kan förstå, även om den var sjukt jobbigt, & det var Java-situationen. Att vi, för hundrade gången, äntligen kommer igång med seriösa träningar & har många tävlingar i sikte, & så slutar det med djursjukhuset.  Det knäcker mig, fullständigt, så ja, jag grät inför alla i gruppen, & skämdes som fan. Men jag vet att dem flesta i gruppen har djur, så dem förstår hur värdefulla djuren kan vara, & de dömmer en inte för allt, utan de försöker bara förstår.

Jag har gått i gruppen i cirka 5 månader & det är först nu som jag börjar känna mig trygg där. Jag har haft jättestora problem med själva situationen, att man ska sitta där & prata om jobbiga saker, inför allihopa, nej, det har inte känts helt okej alla gånger. Visst, vi går inte in i detaljer i sånt vi pratar om där, utan det gör var & en av oss i individualterapin. Men man berörs ändå av det som kommer fram i gruppen. Mina tidigare erfarenheter av grupper är ju inte bara positiva, utan det finns tyvärr alltför många negativa upplevelser. Så man kan säga att jag får terapi genom att gå i terapi, om ni förstår vad jag menar?  

Fick precis kortet ovan från Therese, hon som passar Rally några dagar nu. Rally & Foxie älskar varann, dem går verkligen efter "lika barn leka bäst". Jag är så glad över att det finns ett sånt ställe, & dessutom såpass nära, där hon trivs & där jag kan lämna henne & bara släppa tankarna en stund, få en liten paus. Missförstå mig rätt nu, jag älskar henne, men ibland behöver jag lite "semester" & bara få ta det lugnt. För ja, det är ansträngade att ha en valp, men jag skulle ändå inte vilja byta bort henne, absolut inte.  

Imorrn startar vi dagen med djursjukhuset där Java's dränering ska tas bort, om den nu ser tillräckligt bra ut, men det tycker jag att den gör. Det är rent runt omkring, bortsett från kanterna där den sitter fast, för där är det lite kletigt, men det är ju för att det inte har hunnit läka än. Och hon är inge påverkad psykiskt, ånej, hon är pigg & glad. Så håll tummarna för att allt gått/går som det ska, så att vi kan börja göra saker igen!

Nu kom jag på att jag har glömt hennes mediciner nu på kvällen, satan i gatan!! Tänk hur snabbt man kommer ur sina vanor, när hon gick på massa olika mediciner så glömde jag aldrig nån, men nu, haha, jösses. Så det är bara att resa på sig & fixa det direkt, innan jag glömmer det igen.  

Upptäckte att jag aldrig berättade vad det var för fel på ögat, så jag börjar med det nu.  Hon har en liten skada på hornhinnan, som kan bero på om hon fått nåt skräp eller en pinne i ögat. Veterinären räknar med att hon blir helt bra med hjälp av ögonsalvan/dropparna som hon får nu ett par gånger om dagen.

Annars så kämpar vi på, Rally har åkt på semester hos sin bästa polare Foxie, & hon kommer hem först på fredag eftermiddag. Jag är glad över att Therese med familj kunde ta henne, så att Java får vara ifred ordentligt nu när hon går med tratten.

Hon får ju inte springa nånting, eller hoppa massor, men träna lite fotgående kan man göra! Hon var taggad & ville verkligen, så attityden & fokuset var det absolut inga fel på! Men possitionen...Jösses, snacka om att ha tappat den helt. I våras, innan hon blev sjuk, så hade hon en näst intill perfekt possition, men nu som sagt finns det inte ett spår kvar av den...Men jag tänker positivt, har den en gång funnits så kan man hitta den igen! Och så länge hon har rätt attityd så är jag övertygad om att possitionen kommer att rätta till sig.

Imorrn ska vi bara ta det lugnt, eller ja, Java ska göra det. Själv har jag gruppterapi som jag ska iväg på några timmar. Så länge allting går som det ska här hemma, & att min lillebrorsa kan vara hemma med Java under tiden, för jag tänker INTE lämna henne ensam när hon har tratten på sig, hon är så osäker med den på & då vill jag inte lämna henne helt själv. Så sällskap ska hon ha!

Nu däremot ska vi laga mat, jag är döhungrig, & Java, ja, hon är alltid hungrig!  

Den lilla knölen har varit till mycket besvär, & är det än. Imorse såg den ut precis som igår kväll, inte så stor, men hård i mitten & mjuk runtom. När man då tryckte lätt på sidorna så rann blodet, så jag bestämde mig för att iaf ringa till Solstaden & prata med dem.

Fick då prata med Jeanette som tyckte att vi skulle komma in så att dem fick kolla på henne. Så 11:20 fick vi tid till vår vanliga veterinär.

Åkte in, fick som alltid vänta en stund, & under tiden så upptäckte jag att hennes vänstra öga var väldigt irriterat, något jag inte har sett förut. När veterinären kom så kollade hon snabbt ögat & såg ett litet sår i ögonkanten, men hon skulle kolla noggrannare med en bättre lampa.

Bölden skulle till en början bara spolas ur & få läka, men så var den mycket djupare än dem först hade trott, så dem ville behålla henne några timmar så att dem kunde droga ner henne & skära bort knölen. Så jag & resten av ligan åkte hem utan prinsessan.

Ungefär en halvtimme innan jag tänkte hämta henne så ringde veterinären & berättade att det hade varit lite värre än dem trodde.  Bölden var stor på "undersidan" så dem hade fått sätta en dränering som hon ska ha kvar tills på fredag då vi ska in på återbesök. Förhoppningsvis kan dem ta bort den då, men det är inget som man vet med säkerhet nu.

Så glöm alla planer, alla tävlingar, andra aktiviteter, allt. Bara tryck på delete & låtsas som att dem aldrig har funnits.  Det viktigaste är ju SJÄLVKLART att min prinsessa kan få må bra, men ni som har hängt med ett tag förstår vad jag menar med tävlingarna.

Men vi biter ihop & försöker härda ut några dygn nu. Java mår alltid dåligt efter att ha varit drogad, så jag räknar inte med en lugn varesig kväll eller natt. Men vad gör man inte för din dyrbaraste skatt?!

Idag blir min lilla sprätt 7 månader!  Snart utställningsmyndig & efter det tillräckligt gammal för att börja tävla på riktigt. Spännande, jag undrar hur hon kommer att bli som vuxen, kommer hon att bli lättare att träna eller kommer hon att fortsätta vara så svår som hon är nu? Jag kan verkligen inte minnas att min kung var lika svårtränad, men jag kanske bara har "glömt" det nu när jag har blivit så bortskämd med Java? I vilket fall som helst så har jag inte gett upp, ånej, inte på långa vägar. Vi har bara tagit en liten paus.

Jag är fortfarande helt slut efter helgen, har sovit grymt mycket under både natten & dagen, & ja, jag känner mig fortfarande trött. Så tjejerna har inte fått göra nånting idag, inte ens en långpromenad, men så är det ibland. Dem dör ju inte av att vara oaktiverade ibland, även om dem själva tror det.  

Java har tvättat sig ovanligt mycket mellan bakbenen idag, så nu efter att dem hade fått kvällsmat så kände jag där med handen för att se om jag kunde känna nåt. Fick en smärre chock när jag kände en stor knöl!!  Hon fick då lägga sig ner & så kände jag lite på den, då sprack en del av den & blodet rann. Jag vet inte om hon har ont eller inte, för hon visar ingenting sånt hemma, utan här får jag göra precis vad som helst med henne utan att hon säger ifrån.  Jag vet inte vad knölen beror på, det kan vara efter en fästing, för det var nånting väldigt litet & svart som satt i mitt på knölen, men jag tycker inte att det såg ut som en fästing (det kan lika gärna ha varit en liten skorpa). För att vara säker på vad det var så skulle jag behöva ett mikroskåp & nej, något sånt äger jag inte.  Så nu tänker jag hålla koll på detta, hon får inte bli sjuk igen!  Jag vet mycket väl att en knöl fylld med massa blod inte behöver betyda in till djursjukhuset, men rädslan för att det ska bli så är så otroligt stor. Det har hänt alltför många gånger att vi har fått åka in, & varken jag eller Java tycker om det. Så håll tummarna nu för att knölen bara försvinner av sig själv, för säkerhets skull kommer jag att tempa henne. Jag har lärt mig ett & annat under alla år med sjuka hundar, & genom att kolla såna saker så kan jag upptäcka nåt innan det blir väldigt allvarligt.

Detta förstörde kvällen.  Jag var bara astrött jämt nyss, men så hittade jag bölden & nu har jag målat fan på väggen. Det är en del i min sjukdomsbild - katastroftankar. Minsta lilla grej kan jag blåsa upp till att världen nästan ska gå under. Så ja, jag är jättebra på att skrämma skiten ur mig själv.  

Ska försöka få tyst på alla tankar nu, & det ska jag göra genom att se på tv. Hoppas bara att det funkar. Katastroftankar försvinn.

Gårdagens tävling kan beskrivas på 2 olika sätt - kanonbra & åt hevlete.

Om man ser till hälsan, såväl den fysiska som psykiska så var det hur bra som helst. Det sociala var inte heller några problem & ja, jag hade riktigt jävla skoj! Men bra sällskap gör mycket, inte sant tjejer?  

Tävlingsmässigt så gick det då raka motsatsen - åt helvete. 2 disk av 2 möjliga. Jag vet inte hur jag ska värma upp Java inför starterna.  Om jag taggar igång henne så blir hon stressad/osäker & river, & det vill jag inte locka fram! Om jag istället inte gör nånting alls så blir så såpass "neutral" att hon inte söker hinder själv & därmed kan jag inte skicka henne.  Så jag behöver hitta ett mellanläge, men det är så jävla svårt.

I första klassen, hoppklassen, så var hon för taggad & jag var för seg. Så skärpning på mig!! I andra loppet var hon för "låg" i början, så det blev en disk, & lite slalomproblem, men efter det så funkade resten av banan bra. Så ja, jag måste helt enkelt hitta rätt sätt att värma upp henne.

En annan väldigt rolig sak på tävlingen vara att få träffa Rebecka & Zito! :D Zito är en av Java's kullbröder & honom har jag inte träffat sen kennelträffen - & då var dem bara 6 månader. Jag kan ju inte direkt påstå att dem är lika, varken till utseende eller sätt. Eller nja, ögonen kanske, men det inte.

Idag mår jag ungefär som väntat. Har sovit nästan 15 timmar, men känner mig fortfarande helt död. Huvudet är som en sprängladdad bomb & jag hoppas på att den inte ska detonera.

Rally har varit hos Evelina hela helgen (åter igen stort tack!), eller ja, hon är fortfarande där. Hon skulle komma hem om nån timme (?), men för min del är det inte bråttom. Jag kommer ju som ni säkert förstår inte att orka göra nånting med hundarna idag, så ju mer saker Rally får göra innan hon kommer hem, desto bättre.

Imorrn satsar jag på att vara levande igen. Så det blir vila hela dagen idag, jag måste ju lyssna på vad kroppen säger, för annars kommer jag bara att må skit i flera dagar, & nej, det undviker jag helst.

Japp, nu är vi redo för agilitytävlingen i Vårgårda! Allt är packat & klart, så det är bara att åka inatt.  

Den här dagen har vi tränat agility, måste ju kolla av formen.  Båda tjejerna var duktiga, & ja, även jag skötte mig helt okej!  Vi hade lite problem med en svår slalomingång, men jag har en tanke om hur jag kan göra för att inte få samma problem på tävlingen - om det nu blir någon sån ingång. I klass 1 har jag svårt att tänka mig att det kan bli en sån, men i klass 2 vet man aldrig.

Jag känner av en press inför tävlingen, för om vi vill kunna tävla nåt i November så MÅSTE vi ta sista pinnen i ag-1:an, så att vi kommer upp i klass 2 även där. Lyckas vi inte med detta så blir det ett litet uppehåll innan vi kör tävlingen här i Karlstad 1 December, sen blir det ännu ett uppehåll. Jag vill ju gärna tävla nu när vi har kommit igång & faktiskt är friska!! Så håll tummarna för oss imorrn, för det behöver vi!

Rally har nu fått åka på minisemester med Evelina & Shandi. Lina skulle ju ha haft henne hela helgen, men så blev Charlie sjuk, så vi fick ställa in det. Tur att Evelina kunde ha henne så att jag slipper dra med henne på den långa resan. För det första så gillar hon inte att åka bil (& vi har 3 timmar enkel väg) & för det andra så skulle hon ha fått suttit mycket i buren. Så det här blev bäst för alla.  Innan hon åkte iväg så passade hon på att vila sig i form, så att hon orkar med all jävelskap.  Haha.

Shit, jag vet inte vad jag ska hitta på nu. Jag är nervös & vill åka redan NU!! Känner jag mig själv rätt så blir det ingen sömn inatt, men jag kommer iaf att vila en stund. Jag kan ju inte ta mina sömnmediciner, för då kanske jag inte kommer upp, & skulle jag mot all förmodan göra det så kommer jag att känna mig drogad & därmed bli åksjuk. Så nej, inga sömnmediciner idag.

Ibland behöver man göra saker som kanske inte är så roliga i stunden, men som gör att man mår bättre efteråt, som städning t.ex

Ja, sådär såg klädkammaren ut, behöver jag ens nämna att jag hade lite svårt att hitta vissa kläder?  
Numera ser den ut såhär:

Hela lägenheten fick sig också en genomkörare med både dammsugaren & skurmoppen, så nu luktar det gott & är rent!  Dessutom kom jag ihåg att klippa klorna på djuren INNAN jag började dammsuga!! Det ni, det händer inte alla dar i veckan! Java's tassar blev även lite friserade, & när jag inspekterade alla trampdynor så kunde jag konstatera att dem behöver smörjas med hudsalvan. Så det blir kvällens lilla projekt, borde inte vara så svårt, men jag vet ju hur manisk Java är på krämer & salvor...

Tjejerna har vilodag idag, både fysisk & psykisk. Dem har fått varsitt ben att tugga på, Java är klar för längesen & Rally har inte ens kommit halvvägs...Med andra ord är allt som vanligt.  

Imorrn (om det inte regnar) så blir det agilityträning på förmiddagen & långpromenad på eftermiddagen. Så fullt upp, precis så som jag vill ha det. För ovanlighetens skull så kommer även Bira att vara med, hon brukar ju aldrig vara här på fredagar, men den här veckan blir det så.

Börjar bli redigt nervös inför lördagens agilitytävling!! Det känns som att vi har en stor press på oss, om vi vill tävla fler tävlingar under hösten så MÅSTE vi ta sista agilitypinnen i 1:an. Lyckas vi inte med det så får vi vänta till 1 December innan vi får tävla igen, & så länge vill vi ju inte vänta.  Så ja, jag känner en extrem press, men jag vet att Java kommer att göra sitt yttersta, för det gör hon alltid i agilityn. Så jag behöver fokusera på mig själv så att jag inte sabbar det.

Nu börjar snart programmen på tv:n, herregud jag har inte hunnit göra nåt annat idag än att vara på terapin & städat. Men ibland har man såna här dagar, jag känner mig som sagt riktigt nöjd med dagens arbete!  

Bilderna ovan är tagna av nån som heter Maria & det var på tävlingen i Kristinehamn. Kul att hitta kort på min prinsessa som andra har tagit!  

Idag har det blivit agilityträning, kort skogspromenad, & en långpromenad. Så ja, både jag & tjejerna är trötta nu. Däremellan fick jag spel på min datorn som var segare än segast, så min lillebrorsa har installera om allt så nu får vi hoppas att den vill samarbeta igen!

Agilitypasset var väl inte superbra, eller nja, jag är nöjd med Java, hon gör så gott hon kan.  Rally var duktig i början (innan vi började filma), men när kameran kom fram så krånglade det lite. Men hon är duktig ändå, hon är inte ens 7 månader & kör redan kombinationer & mindre banor! Så långt hade inte Java kommit i den åldern kan jag ju säga. Här får ni iaf en liten film på spektaklet:

Nu ska jag & tjejerna skutta i säng, ska bli underbart att krypa ner i sängen efter en hård dag!