Ja tävlingsnerverna sitter fan på utsidan!!  Har ju inte tävlat på aslänge & speciellt inte freestyle! Och dessutom blir det nånting heeelt nytt för Rally så jag har ingen som helst aning om hur hon kommer att reagera & bete sig. Så det blir minst sagt spännande.

Idag har vi gått en kortis i solen. Jag skulle ha gått tillsammans med en annan, men så blev det inställt i sista stund & då hann jag inte gå nån längre tur.  Har ju varit tvungen att duscha & snart ska Bira hem. Efter det väntar hockeyn & nånstans därimellan ska jag packa väskan inför imorrn. Sen får det gärna bli ett träningspass också, kolla av formen lite.  Så hundarna får leva med en kortis på en halvtimme idag, det överlever dem.

Så jag vill att alla håller tummarna för oss under helgen! Mitt mål är att ta oss igen starten utan disk, MEN som jag skrev igår, jag kommer att diska oss om hon blir osäker eller bara ovillig.  

Jag fortsätter att ha dåligt samvete för hundarna, för även idag har jag haft möten i stan som har gjort att jag inte haft så mycket tid för tjejerna. Men imorrn är jag ledig så då kan vi ta en promenad på dagen.  

På kvällen åker Java hem till Jonna där hon ska bo under helgen. Det betyder jättemycket för mig att Jonna kan ta henne, för jag har inte tid för henne under helgen. Jag & Rally ska ju debutera i freestyle & jag vill inte ta med mig Java dit. För Java vet vad som väntar på en tävlingsplats, så att ta med henne & sen inte låta henne göra nåt känns så elakt. Så hon har det mycket bättre hos Jonna än att vara ensam hemma. Så åter igen, tack Jonna!!

Efter att ha kört Java till Jonna så väntar hockeyn. Men innan dess kommer världens bästa Em hit!  Så Rally behöver inte vara alldeles ensam hemma, utan Em & hennes hundar är här då, annars hade Java fått stanna hemma till efter hockeyn eftersom Rally aldrig har varit helt ensam hemma (jag vet att jag måste träna på det, men har inte kommit så långt än).

Hela helgen kommer att spenderas på hotell Gustaf Fröding där det är freestyletävlingar. Det blir långa dagar så vi får se hur bra Rally klarar av det. Men som jag skrev igår, jag har inte så höga krav på henne, så vi får ta det som det kommer. Inte helt lätt att tänka så för en sån tävlingsmänniska som jag är, men jag ska göra mitt bästa.  

Ja, just nu känner jag mig som världens sämsta matte. Dem senaste veckorna har jag mått så sjukt dåligt att jag helt enkelt inte har orkat tagit hand om mina prinsessor på det sättet som dem förtjänar. Som jag har skrivit vid ett tidigare tillfälle så är jag nere i en ny depression & den gör att jag bara vill ligga i sängen hela dagarna. Jag är trött, orkeslös, omotiverad & tycker att livet är en plåga. Men tack vare hundarna så kommer jag ändå upp ur sängen, även om jag ärligt talat spenderar större delen av dygnet där. Dem får iaf rasta sig ordentligt plus att dem får mat. Eller ja, dem flesta dagar har dem även fått en långis, men JAG tycker inte att det är tillräckligt, dem förtjänar så mycket mer.  Dem vill TRÄNA!

Till helgen väntar dessutom Rally's tävlingsdebut & den blir i freestyle. Vi har inte tränat seriöst på ett par månader & har därför riktigt dåliga förutsättningar, så jag får lägga min vinnarskalle åt sidan & ändra mitt tänk. Istället för att sikta på höga poäng så är jag ute efter att ge henne en bra upplevelse. Vårt program är alldeles för lätt för att kunna räcka till uppflyttning, därför är det liksom ingen idé att hoppas & tro på det, utan jag kommer att se till att någon är redo att kasta in en leksak på planen om det är så att Rally börjar känna sig osäker eller omotiverad. Jag är med andra ord redo att diska oss, allt för att hon ska få positiva erfarenheter.

När det gäller mitt mående & framtiden så hoppas jag att det vänder & blir bättre snart. Jag har fått en ny medicin plus att jag ska träffa läkaren imorrn igen, så det finns goda förhoppningar om att jag snart ska orka göra allt jag vill göra.

Sen så är såklart Java ett orosmoment som gör allting värre. Eftersom vi nu börjar om så innebär det höga kostnader & jag har helt enkelt inte råd att gå hur långt som helst. Den här omgången med laser & mediciner har jag råd med, plus en eventuell CT-röntgen, men sen börjar det bli knapert. Jag hoppas att det kommer att lösa sig, men jag är långt ifrån säker.

Så vi tar en dag i taget & gör det bästa av situationen.

Gårdagens besök i Västerås gav mig känslor som jag inte vet vart jag ska placera. Det var 4 stycken personer (2 veterinärer, Stefan & nån mer) som hjälptes åt att leta fel på Java. Efter att dem hade klämt, känt & tittat på henne så fick hon göra ett böjprov. Just böj-delen klarade hon, men inte sträck-delen. Hon fick 1-2 graders hälta då & det är ganska mycket. Så med största säkerhet sitter felet inte i ryggen, utan i höger has. Det skulle vara en stor förklaring till varför ingen behandling mot ryggen har hjälpt henne. Hon har ont i ryggen - ja, men det är inte där problemet sitter, utan hon får ont i ryggen för att hon är så spänd & felbelastar benen för att inte behöva använda höger bak mer än absolut nödvändigt.

Så tillbaka på ruta ett - fast med ett nytt fokus. Laser 2 ggr/vecka, mediciner, koppelpromenader & numera även ett hasskydd. Om det är ligament så kommer det att bli bättre innan vi ska tillbaka till Västerås om 2,5 veckor. Blir det inte bättre så väntar en ny tur till Strömsholm för CT-röntgen (vilket isf blir Java's 3:e!). Jag hoppas att detta ska hjälpa, men jag tror det inte, negativ inställning, jag vet, men det är vad jag tror.

Idag har vi inte gjort mycket då Rally är dålig. Hon spyr & har diarré så det står härliga till. Så vi vilar mest, vilket även jag verkligen behöver. Vi tar nya tag imorrn igen.

Riktigt dåligt med uppdateringar den här veckan, men som jag skrev sist så beror det på mitt mående. Vi är dock ute & går massor, eller ja, igår blev det en vilodag fysiskt sett, men vi tränade runt 4 små träningspass inomhus. Vi alla njuter av promenaderna, Rally får busa med sin bästa vän Clara, & Java får springa lös, lyckan är total liksom.

Imorrn väntar ett återbesök på ReDog i Västerås & jag skulle ljuga mig blå om jag sa att jag kände mig lugn inför det. Jag är livrädd för att Java ska bli utdömd, även om jag egentligen inte tror att hon kommer att bli det. Jag hoppas att Stefan & Chrissie har en bra plan för henne, vad den nu må innehålla. Jag TROR att hon har lika ont, eller ondare, men jag HOPPAS såklart att hon är bättre. Imorrn får jag svaret.

Uppdaterade gårdagen jämt nyss, med en liten film från simmet för den som är nyfiken.  

3 timmar i skogen, på ängen & vid vattnet har det blivit idag, hur underbart som helst!! Både vi tvåbenta & hundarna njöt massor, mer sånt här tack!  

Många fler bilder kommer på hemsidan ikväll, om jag orkar med det. Annars kommer dem imorrn.

När man är ute sådär som vi var idag så ser man så väl på hundarna att dem mår kanonbra, att dem njuter av livet & att dem alltid vill att det ska vara så. Samma sak med den lätta agilityträningen härom dagen, sååå himla lyckliga hundar!
Så det är ungefär såhär jag drar gränsen för vart ett värdigt hundliv går, iaf när det gäller mina egna. Så om veterinären kommer fram till att Java aldrig mer kan få njuta såhär av livet, ja, då vet jag inte vad jag gör. Java skulle aldrig trivas med att leva i koppel, för hon är ingen koppelhund, utan hon vill springa fritt, bara röja gärnet, bada & leva livet. Agilityn kan jag ta, men skogspromenader, det MÅSTE hon få fortsätta med! Så dem orden fruktar jag mest på måndag "hon kommer aldrig att kunna springa lös igen".
Annars så känner jag mig ganska "lugn" inför veterinärbesöket, eller ja, jag är nästan helt övertygad om att hon är sämre, men jag oroar mig inte längre för akut avlivning, så som jag gjorde första gången jag skulle till ReDog. Som tur är så får jag med mig Carina som sällskap, hon har ju varit med från början plus att hon ser/träffar Java varje dag, så hon kan svara minst lika bra som mig på olika frågor.  Och det känns jättebra, ifall jag själv skulle få hjärnsläpp eller nånting sånt, hehe.

Annars så flyter väl dagarna på som vanligt, vi är ute väldigt mycket, vilket betyder massor för mig, & hundarna såklart. Ikväll (eller imorrn) tänkte jag dra igång med seriös träning för hundarna, något vi inte har sysslat med på bra länge. Jag har nämligen gått ner mig i en ny depression, så jag har inte haft nån motivation alls till nånting.  Promenaderna har funkat, likaså Java's rehab, men resten har jag låtit vara med rädsla för att förstöra nånting. Men nu börjar det kännas lite bättre, så jag får boosta upp mig med hundträning dem bra dagarna, så kanske dem blir fler? Jag blir hellre friskare med hjälp av hundarna än mer piller, därför försöker jag att ha tålamod & låta det ta tid. Nån gång måste det vända, eller hur? Jag behöver "bara" stå ut tills dess.

Såhär såg det ut när Java simmade imorse:

Och på eftermiddagen/kvällen gick vi en långis över ängarna, helt underbart! Man får passa på så länge man får gå, snart kanske vi har strikta regler igen.

Fint väder & inget annat planerat - då blir det agility ute på klubben! Vi körde inte alls länge, & alla hundarna (inkl. Java) fick enbart hoppa låga höjder, så det slet nog inte så mycket på dem. Jag tänker ju mest på Java's rygg, men den här veckan får hon ju göra vad hon vill, så då fick vi passa på. Hon var överlycklig att få köra, likaså Rally & Clara. Alla hundarna skötte sig bra efter förutsättningarna.  

Massor av fler bilder finns i galleriet på hemsidan!

Nu väntar snart långisen, sen ska jag se på hockeyn på datorn. Sen har ännu en dag passerat. Tiden flyger iväg & snart är det dags för Rally att röntgas, något som görs med skräckblandad förtjusning. Man måste ju inte röntga lundehundar, men jag väljer att göra det ändå för att vara på den säkra sidan. Så jag hoppas att resultaten blir bra, på alla 4 ställen. Höfter, armbågar, rygg & knän.

Nej, dags att äta nåt innan man går ut!